Ni som följer bloggen får kanske för er att staden där vi bor nu inte är särskilt integrerad och att det har genererat vissa problem. Nu kan vi glatt berätta att vi äntligen funnit det Amerika vi eftersökt: den mytomspunna meltingpoten, en plats där alla bara trivs tillsammans och passar ihop. Denna plats ligger lite utanför staden, i ett gigantiskt köpcentrum vid flygplatsen. Den är en restaurang... Och här slutar det tappra försöket till ironi och vi kommer till saken: Ikväll hade Z bestämt sig för att ge oss en julklapp och ta med oss på en fonduerestaurang för fyrarätters. Inte illa! Bästa W körde genom hela east side för att ta oss dit, istället för att ta motorvägen. Vi kunde alltså köra rakt österut från vår lägenhet utan att byta väg, för de vägar vi behövde ta gick över i varandra. Så enkelt tar man sig till the mall om man inte väljer att köra runt staden. Vi var så imponerade. Ingen annan har ens nämnt att det går att göra så. Men så cool är W.
Ovan ser ni hela gänget med huvudrätten, det vill säga det som kom efter ostfonduen och salladen. Vi valde coq au vin som buljong, trots att vi kanske inte förstår hur det går ihop sig, och det var utsökt. Sedan var det bara att doppa anka, räkor, steak, kyckling och ravioli i den där grytan. Nice. Någon gång kom en manager förbi för att se till att ingen blandade rå och kokt mat, och det slog oss allt att de måste riskera att bli stämda om människor inte kokar sin kyckling tillräckligt länge.
Kyparen kommer förbi och gör iordning maten vid bordet, men själva tillagningen är man själv ansvarig för. Vi sa att vi var från Sverige och de frågade hur långt det var från Schweiz. Vi sa ganska långt och han såg besviken ut. Sedan förklarade han att där borta vet de verkligen hur man gör fondue. Okej, sa vi. Vi är så glada för att ingen någonsin har blandat ihop de där två länderna, och det gjorde ju inte kyparen heller. Man får ju förstå att Europa ser ut som ett lilliputtland för en som kommer från en sådan gigant som Murka.
Efter ostfondue med bröd och grönsaker, californisk sallad med gorgonzola och valnötter, ett sammelsurium av anka, nöt, räkor och grönsaker och såser var det dags för dessert. Tydligen skulle jag få äran att välja. Jag som har sådan beslutsångest för allting! Det blev en crème brûlée på vit choklad i vilken man skulle doppa så disparata ting som jordgubbar och cheesecake (och rice crispies och marshmallows och kladdkaka). Mätt är bara förnamnet, faktiskt.
Vi förstår verkligen att det finns människor här som har mycket pengar. När vi gick därifrån, vid nio, satt folk vid alla bord (det tar två timmar att äta...) och drack champagne, drinkar, öl, vin, och åt fyrarätters, omgivna av shoppingpåsar. Det är så underligt.
Vi får tacka Z så hemskt mycket för en fantastisk present, något som vi aldrig skulle ha unnat oss och som vi nog aldrig kommer att kunna göra igen. Att det finns så snälla människor här i världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar