När jag ändå har vuxit ihop med min laptop efter timmar av mer och mindre lyckat uppsatsskrivande, kan jag lika gärna skriva ett litet inlägg innan jag ger upp för dagen.
Tröttheten beror inte enbar på tiden på dygnet, utan även på allting som vi har gjort idag. Morgonen började med besök från vår holländska vän, som kom hit på förmiddagsfika. Vi hoppas att hon ska kunna få in fåtöljen i sitt hus, så att hon kan sitta bra de år hon har kvar här. Vi försöker att föreställa oss hur det skulle kännas om vi hade över tre år kvar här, men det går inte riktigt. Det skulle ju inte vara helt fel, såklart, men ändå tror vi att vi har det bättre hemma. Det man ska veta är att doktorander inte alls behandlas på samma sätt som i lilla Sverige. Bland annat kostar det skjortan att vara doktorand här, när man i Sverige istället får betalt för att vara det. Nu ska jag ju inte ljuga - det fanns en tid då jag övervägde att helt enkelt spara och bekosta det hela själv, men det blev tack och lov aldrig nödvändigt! Visst får de lön här, men bara när de undervisar, och bara hälften så mycket i månaden som hemma. En annan sak som skulle göra mig lite nedslagen i längden, är att man inte riktigt är en fullvärdig kollega här, samt att doktoranderna, trots att de är så många, inte verkar ha någon riktigt sammanhållning. Det var några nackdelar. Fördelarna hade förstås varit att biblioteken är fenomenala, arkiven oslagbara och kursutbudet enormt.
Efter denna fikaträff cyklade Dan och jag iväg för att kolla in staden lite. Snön har i stort sett smält bort och man kan cykla ganska så bra igen. På hemvägen stannade vi till vid vårt stamkafé för en kaffe och just där, just då, kände vi det som om vi var på semester igen. Den känslan har vi inte haft i den här staden på sistone. Det var riktigt mysigt.
Väl hemma körde vi igång med den stora provpackningen. Allting skulle ned i resväskorna - inga ursäkter. Det ska kunna vara möjligt att få hem allting, men böckerna har vi inte riktigt vågat räkna in ännu. Det måste bäras i ryggsäckar, tror vi, och det kan bli lite svårt... Vi minns hur jobbigt det var med resan hit (se bild ovan) så det gäller att stålsätta sig. Helt klart är i alla fall att Dan får donera sin gamla vinterjacka till välgörenhet innan New York och ha på sig sin vår- och höstjacka istället till hemfärden. Vi hoppas på plusgrader till nyår, med andra ord!
Middagen blev kikärtssoppa i dag, och det var inte dumt alls. Först kändes det som priset man får betala för att gå på dyr restaurang en dag, men såhär i efterhand var det precis rätt middag.
Imorgon blir det någon föreställning någonstans. Minns inte ens längre vad det var. Bara vilken tid vi ska vara redo för avfärd. Avtrubbade? Vi? Aldrig :)
Titeln? Vi kunde inte komma på något bra, men så kom vi att tänka på en viss produkt vars namn vi häpnat över ett antal gånger i matvaruaffären. Det är genialt, såklart. Vi har aldrig prövat det, mest eftersom vi gick över till riktigt smör för några år sedan och sätter vår tillit till det istället. Kanontitel, i vilket fall som helst. Vi förtjänar en blogaward för denna.
Tröttheten beror inte enbar på tiden på dygnet, utan även på allting som vi har gjort idag. Morgonen började med besök från vår holländska vän, som kom hit på förmiddagsfika. Vi hoppas att hon ska kunna få in fåtöljen i sitt hus, så att hon kan sitta bra de år hon har kvar här. Vi försöker att föreställa oss hur det skulle kännas om vi hade över tre år kvar här, men det går inte riktigt. Det skulle ju inte vara helt fel, såklart, men ändå tror vi att vi har det bättre hemma. Det man ska veta är att doktorander inte alls behandlas på samma sätt som i lilla Sverige. Bland annat kostar det skjortan att vara doktorand här, när man i Sverige istället får betalt för att vara det. Nu ska jag ju inte ljuga - det fanns en tid då jag övervägde att helt enkelt spara och bekosta det hela själv, men det blev tack och lov aldrig nödvändigt! Visst får de lön här, men bara när de undervisar, och bara hälften så mycket i månaden som hemma. En annan sak som skulle göra mig lite nedslagen i längden, är att man inte riktigt är en fullvärdig kollega här, samt att doktoranderna, trots att de är så många, inte verkar ha någon riktigt sammanhållning. Det var några nackdelar. Fördelarna hade förstås varit att biblioteken är fenomenala, arkiven oslagbara och kursutbudet enormt.
Efter denna fikaträff cyklade Dan och jag iväg för att kolla in staden lite. Snön har i stort sett smält bort och man kan cykla ganska så bra igen. På hemvägen stannade vi till vid vårt stamkafé för en kaffe och just där, just då, kände vi det som om vi var på semester igen. Den känslan har vi inte haft i den här staden på sistone. Det var riktigt mysigt.
Väl hemma körde vi igång med den stora provpackningen. Allting skulle ned i resväskorna - inga ursäkter. Det ska kunna vara möjligt att få hem allting, men böckerna har vi inte riktigt vågat räkna in ännu. Det måste bäras i ryggsäckar, tror vi, och det kan bli lite svårt... Vi minns hur jobbigt det var med resan hit (se bild ovan) så det gäller att stålsätta sig. Helt klart är i alla fall att Dan får donera sin gamla vinterjacka till välgörenhet innan New York och ha på sig sin vår- och höstjacka istället till hemfärden. Vi hoppas på plusgrader till nyår, med andra ord!
Middagen blev kikärtssoppa i dag, och det var inte dumt alls. Först kändes det som priset man får betala för att gå på dyr restaurang en dag, men såhär i efterhand var det precis rätt middag.
Imorgon blir det någon föreställning någonstans. Minns inte ens längre vad det var. Bara vilken tid vi ska vara redo för avfärd. Avtrubbade? Vi? Aldrig :)
Titeln? Vi kunde inte komma på något bra, men så kom vi att tänka på en viss produkt vars namn vi häpnat över ett antal gånger i matvaruaffären. Det är genialt, såklart. Vi har aldrig prövat det, mest eftersom vi gick över till riktigt smör för några år sedan och sätter vår tillit till det istället. Kanontitel, i vilket fall som helst. Vi förtjänar en blogaward för denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar