måndag 6 december 2010

(Don't) let it snow, let it snow, let it...

B säger att hon ska klä julgranen bara för att vi ska bo i hennes hus över jul, men vi har sagt att det är above and beyond, så vi försöker att istället skapa julstämning med andra medel. Pepparkakslatte och mjuk pepparkaka till lunch kan väl inte bli fel, i alla fall? Eller jo, om man verkligen är hungrig är det lite prekärt att proppa i sig socker, men lite måste man också offra för julkänslan. Det är ingenting som kommer helt av sig självt!

Vägen till campus var mycket lång och allt annat än inbjudande idag. Buss nummer ett kom inte alls, så Dan, jag och vår holländska vän fick tvinga oss själva ned i Hades för att på så vis ta oss till nästa buss. Tunnelbanan, alltså. Vi är verkligen inga fisförnäma typer som undviker kollektivtrafiken, men allting är, som ni vet, lite annorlunda här. Två killar hade köpt något som liknar rånarluvor för att ha i kylan, och det är långt ifrån betryggande i en stad där antalet rån tycks öka ju närmare julafton man kommer. Buss två gick som vanligt, eller kom i alla fall efter 20 minuter, och sedan kröp den fram mot campus. Ingen har vinterdäck. There you go...




Ovan ser ni några bilder från vägen hem. Vackert, trots saltslasket på vägen. De använder inte sand, utan enbart salt, till och med inne i centrum, så det är inte mycket man kan göra för att skydda sina skor, faktiskt. De två antikaffärerna ser i alla fall sockersöta ut i snön!


Kvällens middag intogs faktiskt på restaurang igen. Denna gång endast ett stenkast från vårt hus. Fajitas är perfekt när det är snöigt och kallt ute!
*
*
För övrigt kan vi berätta att vi har blivit bortbjudna även på amerikas jul, till mysigaste "Di" och hennes familj. Det blir nog bra, även om vi förstås måste räkna ut hur vi ska göra med julklappar. Vore skönt att slippa cykla ut för att köpa något, men kanske kan vi gå till affärerna i kvarteret om det blir aktuellt! En annan nyhet är att vi har bestämt oss för att föra godheten vidare, det vill säga ge vår holländska vän en del av våra saker. Kanske kan hon vilja ha en fåtölj eller en kaffebryggare.
*
*
Hur var det nu med arbetande studenter? Först och främst ska studier få vara på heltid, vilket de faktiskt rent arbetsmässigt tycks vara här. Man investerar några år och sedan kanske, kanske man kommer vidare. Om man skippar det där med tuition, kan ju föräldrarnas collegefond få gå till mat, husrum och böcker istället. Och även om vi bortser från värdet av studier, finns det invändningar. Säg såhär: är det rimligt att hyfsat välavlönade (om dock osäkra och förmånslösa) arbeten går till medelklassens kära barn, som ändå har tänkt att skaffa ett annat jobb så nart de är klara med studierna, när samma arbeten skulle kunna vara avgörande för någon annan och åtminstone medföra att några kunde försörja sig istället för att, till exempel, som det stod i tidningen att en kvinna här hade erfarit, behöva begrava sitt barn utan att ha råd med en inskription så att hon senare kom att lägga blommor och presenter på fel grav? Kanske skulle dessa servitörer i sådana fall till sist kunna kräva den sjukvård som de borde ha rätt till, istället för att leva på dricksallmosor. Om man lät servicejobb som dessa bli långsiktiga arbeten istället för en enda stor fun-fund för medelklassen, kanske man kunde förändra karaktären på dem så att de faktiskt kan ge samma trygghet och säkerhet och sociala förmåner som vilka andra jobb som helst. Lycka till med att få en deltidsarbetande collegestudent att protestera mot systemet på jobbet - när det är temporärt finns det för lite incitament att kräva förändringar. There. Now you know. Och då kan vi ju lägga till något som definitivt låter sjukt för er, men som likväl förtjänar att sägas. Under 6 månader har vi endast haft två servitriser som inte har varit vita. Om vi räknar bort snabbmatskedjorna, då det är tvärtom. Varför? För att man kan tjäna så mycket på dricks, såklart. Sådana jobb går förstås, som de flesta andra, till dem som redan har medel...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar