Suck!

Nog är det märkligt att sitta och läsa Wyndham Lewis texter i ett rum där det finns en målning av honom. Ännu märkligare är förresten de debatter som fördes i slutet av tiotalet och början av tjugotalet här vad gäller vad som får och inte får publiceras. Ett nummer av den tidskrift jag uppehållit mig vid idag nådde aldrig prenumeranterna, eftersom en novell av ovanstående författare ansågs obscen. Stackars min Williams, som ju hade den första delen av sitt nya verk i just det numret! Då ska vi förstås inte tala om Joyce, vars verk de fick böta för att publicera. Ja, tänker ni - det där var ju längesedan. Sådär är det tack och lov inte numera. Nej, om vi inte ser till vilka böcker som får och inte får behandlas i ett klassrum, förstås. Och vad gäller filmer är vi inte så säkra. Ingen röker ju längre i filmernas värld. Lite konstigt är det allt... Någon måste ha gjort något, tror vi. I Turisten figurerar en låtsascigarett av typen som de kränger på the mall. Inte kan väl det vara produktplacering? Vi är sjukt trötta på produktplacering i filmer, förresten. Det är vämjeligt.

The finals tycks nästan vara över och det blir allt tystare på campus. Skönt, förstås, men också lite trist. Mejlade iväg den där sabla uppsatsen igår och ångrar mig allt lite, men har fått trevligt svar om att det ju var synd att jag, som ju hade så mycket att tillföra, var så tyst i början. Komplimang eller kritik - vi säger väl beröm då, för att göra kvällen lite trevligare. Den andra uppsatsen skickar jag sen, har jag bestämt. Hinner inte nu. Tack och lov var det också helt okej för hsb. Han som bestämmer, alltså. Sagt adjö till administratören som hjälpt mig så mycket och återlämnat en trave böcker som hon lånat ut.

Inga pengar kom ut ur bankomaten idag när jag stoppade i mitt kort. Vi tänker inte på det nu, utan hoppas att det vara var något temporärt fel. Har exakt 48 dollar i kontanter. Hoppas, hoppas, hoppas att det funkar imorgon. Annars är vi rätt så körda.

Försöker att komma på något roligt eller smart att skriva, men börjar få slut på idéer. Ni vet ju allt om Buffalo nu, eller hur? Ni vet vilka befängda mängder salt de strör ut på gator och trottoarer, så mycket att man undrar hur miljön egentligen reagerar på det. Ni vet att snöskottning i stort är privat och att man därför endast kan vara säker på att kunna promenera utanför en bar, affär, frisersalong eller tunnelbanestation. Ni fattar också varför privatpersoner har plogar på sina trucks. De är våra bärplockare, så att säga. Kommer hit när det är säsong och hoppas tjäna så mycket pengar som möjligt. Måhända har de det lite bättre. Vi får väl hoppas.

Det har slagit över helt och hållet för Dan nu. Han lyssnar på Magnus Ugglas Joey (this is a message, this is a message, hallå, hallå, hallå SWEEEDEN). Ni kanske tror att det har slagit över för att han lyssnar på RATM, men det är mer en konsekvens av dagen. RATM är ett friskhetstecken. Nu har han hunnit gå över till Infinite Mass, en av de bästa låtarna de gjort, som vi lyssnade på med full volym och öppna fönster när vi gled genom Sjöbo i början av seklet på vår väg till Ystad. Det var helt genomtänkt. Jag vet att han lyssnar på den för att han är upprörd över det övertag som rassarna får i Sverige nu. Nu Kite. Så bra. Vår svenska musik är helt fantastisk, Uggla mer på ett lite ironiskt sätt, men ändå. [dock måste det sägas att amerikanska Fleet Foxes, Band of Horses och Grand Archives är fenomenala också.] Nu kör han Laaksos Drop Out. En låt som jag alltid lyssnar på när det känns lite svårt. Som nu när jag vet att professorn inte kommer att älska mitt paper: "Hey, professor, professor, please, I'm not taking anymore of this shit" (OM(F)G så mycket skit jag kommer att få för detta, men Markus Krunegård är så fantastisk, så jag säger jag skiter i allt men det skiter jag i). Hemlängtan är absurt stor, med tanke på att vi egentligen alltid har betrakta oss själva som förfinade kosmopoliter. Nu är det mer ge oss gravlax och sill och nubbe annars hoppar vi i älva (none of which we particularly like..., älva included)! Rökt lax, däremot, med wasabi. Om du läser detta, pappa, får du lova mig att INTE tillreda dessa delikatesser i år.

För övrigt kan jag berätta att de dyraste jeansen jag någonsin hört talas om är Balmains som kostar ungefär 12 000 kronor. Insert gasp here. Förstår du nu mamma att jag var billig i drift när du tvangs köpa Dieseljeans och Levi's till mig? Gratis, man! Jag som bara skulle kolla vilka amerikanska märken jag skulle kunna köpa för en fjärdedel av priset här, och så visar det sig att amerikanska märken är ute nu... Go figure. Just my luck.

En sista notis: så coolt att en svensk pitetjej (eller en som gick skolan i Pite, i alla fall) blivit trummis i Glasvegas!Och nu lyssnar Dan på The Pogues Fairytale of New York och nu är allting som vanligt igen i juletider. Julsång nummer ett här i hemmet. Vem får inte julstämning av att höra fulla irländare bråka? Beats us, for sure!