35 år

Jag vet inte riktigt vad medelålders är och därför antar jag, helt kallt, att det inte är ännu. Hur som helst måste det väl variera från person till person, så jag tänker vara optimist och bara säga att jag är 35. Inte 40. Inte 36.

Finns det något bättre sätt att fira en stor födelsedag på än att spendera tre timmar hos läkaren? Jag är rätt så säker på att läkaren blev lite kär i oss, då vi båda svarade lite humoristiskt på alla frågor som ställdes (en ny patient måste gå igenom ett stort förhör). Först frågor om allt möjligt, inklusive vaccin mot saker som vi möjligen trodde var utrotade. Sedan sex rör blod till labbet för att kolla allt som finns så att vi inte kan stämma (eller var det ett sarkastiskt antagande?). Till sist remisser till några andra läkare för olika saker. Överläkaren kom in på slutet och pratade med oss och sa att detta är ju mycket intressant (aldrig roligt att höra som patient - man vill liksom helst ha någonting prosaiskt som högt blodtryck, men allt sådant var förstås perfekt). Hon trodde att jag kanske inte alls har MS (trots att det enligt läkaren i Sverige är solklart) och att jag egentligen har någon annan autoimmun sjukdom som imiterar MS och att jag därför fått detta vasculitis, vad det nu är. Till dagens höjdpunkter hörde att förklara det svenska sjukvårdssystemet för sjuksköterskan. Hon verkade inte särskilt berest och belevad och jag kan säga att för henne var allting någon sorts Disneysaga. Vem betalar?, frågade hon gång på gång. Elin försökte att förklara, men det var helt enkelt bortom hennes förstånd. Ändå gjorde Elin klart för henne att sjukdom föder fattigdom även i Sverige, eftersom man blir av med en del av inkomsten när man är hemma sjuk, men inte det heller verkade gå ihop sig för henne. Hur kan sjukhus INTE gå med vinst, undrade hon. Själv undrar man ju mer hur det kan vara lagligt att profitera på människors sjukdomar. Nåväl. Hon tackade så mycket för allt som vi hade lärt henne och tackade sin skapare för att hon slapp bo i ett land med så höga skatter. Det är svårt att förklara för utomstående.

Vad mer? Linköping är lika farligt, insåg vi idag, men svenskar bär kniv, inte skjutvapen. Elin försökte få med mig på födelsedagsfirande (men jag fick ju Toronto) och vi gick till favoriten Coulter Bay och åt kycklingburgare - jag tog cajun, Elin vanlig. Det var som vanligt fullt av kostymnissar där på after work. De är där jämt. Sedan tar de bilen hem. En del av dem släpper loss rejält och bär fula shorts. Spännande. Sedan vidare till Flahertys som är den närmaste baren. Där snackade vi länge, länge med bartendern och en av stammisarna. Det var lite intressant. Stammisen tyckte till exempel att en skillnad mellan Buffalo och Toronto är att i den senare staden ser man människor av olika ursprung umgås. Hans förklaring till detta liknar väl inte vår så mycket, men visst stämmer det att människor håller sig till de sina här. Så är det nog i större delen av landet, vad vi förstår. Konstigt.

Min vikt är tydligen helt oförändrad sedan vi åkte. Jag vägdes in idag. Alltså: fries på jams på Coulter och morotskaka sedan på Sweet Tooth, som bakar allting själva! Det är lite svårt att förstå att jag har tappat i vikt, men jag tränar inte så mycket här. Det blir mer gå och cykla, gå och cykla, gå och cykla. Förresten var vi ute efter mörkrets infall. Alla här pratar om det som har hänt och det verkar vara ett slags gängkrig, men ingen vill att det ska vara så. Alla är lite extra vänliga nu.

Imorgon blir det husvisning galore. Vi ska gå på en vandring längsmed Delaware Ave, en av de rikaste gatorna historiskt sett. Twain bodde där, till exempel. Man får besöka människors hem och se husen på nära håll. När vi köpte biljetter för en vecka sedan, hade de sålt 250 stycken, så det blir stort. Lite extravagant att lägga pengar på sådant, kanske, men vi tror att det kommer att vara någonting alldeles särskilt, med tanke på vilka arkitekter som ligger bakom husen. På tal om det har vi ännu inte sett Wright-huset, men det kommer väl. Gratis någon gång i månaden.

Bilderna hamnade lite i oordning, men längst ned ser ni lite av the produce som Bonnie gav oss. Igår blev det pasta på en mängd grönsaker. Så mycket tomater att vi fick koka pastasås på dem! I morse ekologisk melon. Så rart av henne. Sedan har vi en skylt utanför huset som uppmanar oss att rösta på någon i valet snart. Vi kan ju inte det, men vi har fattat att någon som heter Hoyt också är poppis. Vi tror att en sådant skylt kan komma fram snart, då vi sett en av hyresgästerna med en sådan tröja. Då blir det extra spännande!

Det som gör det lättare att fylla 35 är väl ändå följande: om tjugotalet dagar fyller Björk också 35.