När jag köpte biljetterna till The Delaware Ave Tour of Homes var 250 biljetter sålda. Jag tyckte att det var mycket. När det nu idag var dags var det utsålt: 600 personer skulle delta! Vi började med lemonade och cookies på The Theodore Roosevelt Inaugural Site, en villa som tillhörde en mycket mäktig familj i staden och som nu tjänar som museum. Sedan fick vi våra kartor och biljetter och började gå. Vi kan inte lägga upp foton på alla hus vi såg, eftersom det blir för mycket, men några kan ni väl få se. Vi fick inte fotografera interiörerna. Ett hus tjänar numera som en charter school, ett annat huserar ett företag, andra var privata residens. De vackraste husen var de privata på Oakland Place, gatan intill vår. I ett av husen fanns det så mycket konst och antikviteter att jag blev snurrig och lite avundsjuk. Man undrar vad man måste jobba med för att kunna bo så. I andra fall var dekoren knappast huvudattraktionen, utan snarare strukturen. Dessa hus har ofta sålts till företag som gjort kontor av dem och i andra fall till hyresföretag som gjort lägenheter (som i vårt hus). Det är tur att en del hus har kunnat få behålla lite mer av den forna glansen. Miljonärsraden, kallas gatan för.
Lördagen har i övrigt varit mycket lugn och behaglig. Vi handlade för veckan på lågprisaffären här intill och cyklade även iväg till den finare affären för att införskaffa omega-3 (jag får inte ta av Dans, då han är nitisk med sina, men vill heller inte dö, så fick punga ut), broccoligroddar, popcorn och bröd. Och kefir! Det finns alltså en yoghurtsort som faktiskt är lite mindre kompakt och dessutom naturell. Mycket här är annars antingen smaksatt och sockrat eller naturellt och 0 % fett, vilket är ännu gräsligare. Jag fick hoppa över den lockande burken med cinnamon roll-glass, då vädret knappast tillåter glasstransport. Det blir lax med haricot verts, bladspenat och någon av de andra grönsakerna i kassen till middag.
Sedan vi kom hit har vi blivit allt mer varse hur efter vi ligger med vår läsning. Här har jag gått omkring med mina amerikanska böcker, klassiker och moderna klassiker, och tänkt att jag liksom kommer närmare, förstår mer. Det jag borde ha läst istället är tydligen Stieg Larsson. Det går nästan inte att öppna en tidning eller gå in i en bokhandel utan att se hans namn här. Inte heller går det an att vara svensk och göra alla besvikna genom att inte ha läst hans böcker (och visst verkar det nästan lite pejorativt om man säger "jaha, de böckerna, nej jag har inte läst dem" när någon upphetsat frågar en? Vi har tappat räkningen nu på hur många The Girl... vi har sett läsas i vår omgivning. De fanns till och med ett resereportage i lokaltidningen om Larssons Stockholm. Nu har det gått så långt så att Dan ska få låna en av romanerna i översättning. Kanske är det lika bra. Är man svensk så måste man ha läst dem (det är förväntningen) och sett filmen. DE har ju sett filmen - och på svenska - och då ska ni veta att filmer på andra språk inte direkt är populära hos den stora publiken.
Är plastflaskor farliga i Sverige, förresten? Här får man tydligen aldrig fylla upp en flaska vatten ingen. Det finns en varningstext på flaskan som förklarar att det är farligt. Alla är väldigt noga med det där och själv har jag glatt använt samma tomma ramlösa i flera veckor för att ha kranvatten i. Är det en annan sorts plast? Det är svårt att inte bli ångestfylld och rädd i det här landet, då skrämselpropaganda verkligen säljer stort. Varje Time innehåller till exempel - förutom skrämmande rön om allt möjligt - annonser för receptbelagd medicin. Går inte gränsen där? I en av dem står det: "Fråga din doktor om denna medicin ka hjälpa dig". Går man inte till doktorn för att doktorn ska berätta för en vilken medicin som hjälper och är det ändå inte doktorn som ska bestämma eller åtminstone göra alternativen rimliga att absorbera? Jag orkar faktiskt inte välja receptbelagd medicin bara sådär, helt fritt. Nej tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar