Teater

Då vi fixade gratisbiljetter via Internet (en dag per år kan man få gratisbiljetter till teatrar i nästan alla städer i USA), kunde vi idag gå och se Antony and Cleopatra på en liten teater downtown. Teatern i fråga ligger inne i en biograf, den där som tillhör folket.

Dan och jag gick ungefär en timme i förväg, eftersom det är en ganska lång promenad till teaterdistriket och vi båda är för snåla och för hariga för att lägga 7 dollar på tunnelbana. Det blir för övrigt nästan lika långt att gå till tunnelbanestationen, så what's the point. Det var en alldeles underbar dag med kanske 15 plusgrader och sol, så promenaden var en ren njutning. En av antikaffärerna i vårt kvarter ska stänga, så de har 50% rabatt på allting. Jag fingrade lite i en utgåva av Winnie the Pooh från 1926, men när jag hittade ett plåster i den ändrade jag mig. 3 dollar är i och för sig billigt, men det finns gränser för hur äckliga böcker får vara, till och med för mig! Smycken skulle dock vara fantastiskt roligt att fynda, men vi får gå tillbaka en annan dag, då vi ju hade bråttom.

Teaterdistriktet är verkligen imponerande och eftersom vi hade en stund på oss gick vi in till den största, Shea's, för att höra oss för om billiga biljetter till Mary Poppins och The Nutcracker. Den förstnämnda kunde vi ha sett ikväll, efter Antony and Cleopatra, men eftersom vi alltid måste gå hem så att Dan får ta sin spruta, kunde vi inte idag. Vi ska försöka gå dit imorgon eller på onsdag. Tisdag går inte, och varför får ni nog veta då. Förhoppningsvis blir tisdag en höjdare.

Föreställningen var bra och väldigt 2000-tal. De delade ut skvallerblaskor innan föreställningen med de senaste historierna om parets eskapader och några budbärare hade ersatts av iphones.

När vi vandrade hemåt beslutade vi oss för att stanna till på fat bob's, mest för att grannen mother's hade vita dukar och såg dyrt ut (det vill säga - spara till december). Vi kunde sitta ute utan jackor. Då såg vi ett bekant ansikte, men vi var inte helt säkra. Vi sa ingenting alls, utan tittade bara lite. När vi kom hem, kom hon också hem: det var vår granne. Vi har ju sett henne ofta, och fascinerats över att hon ofta går ut när vi går och lägger oss och kommer hem i gryningen, och därmed känt oss fruktansvärt trista och ocoola. Hur som helst blev hon den första att använda ett svårt ord i ett samtal: lackadaisical. Jag blev så glad att jag ville bjuda in henne till oss för en pratstund, men så får man förstås inte göra!

Vad nu? Läsa inför morgondagen och måhända skriva en liten stund. Vi har båda nya böcker också just nu: Dan läser Point Omega och jag The Scarlet Letter. Hyra bil vore kanske också en tanke, då vi ju har finbesök nästa vecka!

Förresten, om nu någon - med tanke på bilden ovan - tror att jag har skaffat en halloweenvårta, vill jag bara säga att jag inte tar det där med halloween så hårt. I alla fall inte som de två personer som gick till konserthuset med häxutstyrsel och sombrero igår. Nej, det är en cysta (det var ingen finne alltså och jag hörde fel) och den har deklarerat att den vill vara min bff, (googla inte, mamma, det betyder best friends forever på tonårsteveprogramsspråk) till dess att jag hittar en dermatolog som arbetar med annat än botox, vilket vill säga FÖR ALLTID. Snälla svärmor, se till att jag har en tid hos doktorn när jag kommer hem, för min bästa vän kväver mig. Skämmas får man göra för henne eller honom eller den också!