Efter att ha varit lite lagom trötta på denna stad, har vi nu haft turen att få uppleva en fantastisk dag. Vi vaknade återigen till strålande sol och kunde därför njuta av den korta promenaden till Kleinhans Music Hall, där det var dags för en kaffekonsert med Buffalo Philharmonic Orchestra samt en kinesisk solist.
Kaffekonsert är någonting som de har ungefär tre gånger per säsong och det innebär att fikabröd och kaffe doneras från något café och man går dit lite innan för att sitta och fika och prata. Överflödet var inspirerande, måste vi säga. Hur väljer man en donut bland alla möjliga? Publiken klockan 9 en fredagsmorgon var förstås inte särskilt blandad, och Dan och jag drog nog ned snittåldern ganska rejält, faktiskt. Jag frågade Bonnie, som är den som har fixat biljetter åt oss, hur det kan komma sig att pensionärerna här är så pigga och aktiva, och framför allt så kulturintresserade. Hon förklarade då att de bussas till konserter och evenemang från de dyra hem som de bor på - sådana som kostar en förmögenhet och där man kan studera språk och historia på äldre dar. Lite otäckt var det dock, när en av damerna ramlade omkull på golvet och sjukvårdspersonalen fick komma dit. Det tog bara imponerande tjugo sekunder för dem att vara på plats, så konserthuset är mån om sin publik!
Under fikat fick jag chansen att tala med några damer som alla hade varit i Sverige och som hade oerhört fascinerande livshistorier. Vad sägs om att arbeta med att lära människor att läsa på fängelset i trakten? Att ha varit en frontfigur för den lokala kvinnorörelsen? En av dem berättade att hon flyttat från NYC till Buffalo för åtta år sedan och att hon tycker att man får mycket stad för pengarna. Dessa damer är alltså konstant upptagna med evenemang, välgörenhet, konserter, pjäser och klubbar. Trots att Buffalo är den tredje fattigaste staden i hela Amerika, finns här detta konserthus, ett operahus, mer än ett dussin teatrar, biografer, stora konserthallar för rock och pop, m.m. Publiken kommer oftare än inte från förorterna, och nu ska Collins (som vi alla ogillar) skära ned i kulturstödet, men dessa institutioner är anrika och kommer nog att klara sig i alla fall. Åtminstone så länge besökarna lever. Vår generation kan man nog inte hoppas särskilt mycket på.
Konserten hette Lovers' Classics eller något sådant. Bäst var Tianwa Yang, solisten från Kina. Huset som sådant är väldigt nordiskt, och det visade sig också att arkitekten är från Finland. Skandinavien, denna lilla del av världen, har ett finger med i väldigt mycket, faktiskt.
Efter konserten cyklade Dan och jag iväg till Buffalo Zoo. Varför inte, tänkte vi, när vädret är så fint och perfekt för en cykeltur? Zoo ligger i ena änden av den enorma och fantastiska Delaware Park, som Law Olmsted designat. Vi måste ha anlänt till zoo ungefär när djuren vill ta sig en tupplur, för vi kunde inte lokalisera några elefanter, och ej heller någon noshörning. Däremot såg vi isbjörnarna, girafferna, lemurerna, och mycket annat. Att gå på zoo är alltid lite svårt, då man tycker så synd om djuren där. Jag försöker att komma ihåg vad Pi Patel säger i Life of Pi om det där med zoodjur, men jag vet inte om man ska använda fiktiva karaktärer som argument i sin vardag. Kanske är det precis det man ska göra.
Dagen bjöd på en hel del fantastiska sammanträffanden. Vi börjar känna igen människor och det är lika spännande varje gång. Gubben som alltid sitter utanför affären Big Lots i utkanten av staden, befann sig plötsligt på zoo, med pipan i handen som vanligt. Killen som arbetar som bartender på en av restaurangerna i kvarteret cyklade i parken precis som vi, min kurskamrat satt på kaféet på Elmwood. Vi hade tur när vi cyklade hem, för nu hade den belgiska gastropuben Den blå munken äntligen öppnat. Lokalen var helt fantastiskt och de visade hockey från Sverige (men inte svensk hockey). Helt enkelt en perfekt dag. Det känns nu återigen som en gåva att få vara här och ta del av det stora utbudet av aktiviteter!
Idag ska vi försöka betala en räkning. Jag tror att det räcker med den aktiviteten, då det lär ta sig lilla tid. Vi får börja med att cykla genom hela staden. Visste ni förresten att man får betala portot sjäv när man betalar räkningar? Så konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar