torsdag 30 december 2010

New York, (almost) New Year

Ovan: nu; nedan: i morse











Nedan: igår, från besöket på Martin House, ett Wrighthus mitt i Buffalo.

Nedan: utsikten från hotellet



Nu sitter vi uppkrupna i hotellsvitssoffan och vilar efter en ganska imponerande strapats. Gårdagen var vårt farväl av underbara Buffalo, men bara för den här gången. Kvällen avslutades med att Dan och jag lagade middag åt familjen. Det blev vår favoritfisksoppa, med basilika, tomater, vin, fänkål och färsk fisk, med mera. Efter det såg vi alla "As it is in Heaven" eller vad den nu heter på amerikanska. De hade filmen hemma och hade aldrig sett den. Det hade vi inte heller, förstås. Nog var det surrealistiskt att sitta där i deras soffa med Buffalovintern utanför fönstret och titta på en version av Norrland. Vi gör nog rätt så bra filmer ändå i Sverige.

Det är svårt att skriva när Sarah Palin är på teve. Måste zappa... Aah. Nu så.

I morse steg vi upp klockan tre, och när jag säger vi, menar jag hela familjen. Trots att W jobbar hårt varje dag, valde han att följa med oss ut till tågstationen och vinka farväl. Vi hade inte så lite packning, heller, så det var för väl att de följde med. Först in på tåget var självklart jag (alltid, alltid) och jag kunde fixa en plats åt oss och alla våra väskor. Tyvärr var det iskallt på våra platser, men man får inte begära bekvämligheter som värme på amerikanska tåg. De ligger lite efter, förstår ni.

Tårfyllt farväl, slängkyss, etc. Sedan nio timmar på tåget, som dessutom var fullbelagt på grund av snökaoset. Vi har ju övat inför denna dag så länge, så det var väldigt mäktigt när den väl kom. Tiden gick fort på tåget, med bananagrams och bok och utsikt och ipod. Ni kan se ovan hur mycket is det var på Hudson och hur mycket snö de måste ha haft där. Sedan får ni inte missa de majestätiska fabrikerna, heller.


Framme på Penn var det kaos och hemskt. Vi kånkade som sagt på många väskor och det var lite svårt att ta sig ut, och sedan var såklart taxikön ett kvarter lång. Till sist kom vi emellertid fram till vårt hotell och vår svit. Snabbdusch och sedan iväg mot professorns lägenhet. Vi hade delat på en subway footlong under resan och sedan inte ätit mer än så (och när jag köpte den i Buffalo och förklarade för smörgåsmakaren vad vi skulle ha den till, undrade han om vi skulle åka tåg ändå till Sverige, och detta efter att jag hade sagt att det tar cirka nio timmar. Jag kände att det vore synd att demonstrera min överlägsenhet, och svarade bara: oh no, that would take at least ninety hours, och struntade i att förklara det där med Atlanten. Man kan inte fylla i alla kunskapsluckor.) När vi kom fram var vi alltså hungriga och valde att äta på Upper West Side, trots att vi bor i Tribeca. En pizzaslice och vatten och några kosherkakor och sedan var det bara att kliva in och tala med portvakten och så vidare. Skönt att portvakten i alla fall visste att jag skulle komma, så att jag kunde gå in direkt.


De kakor vi hade köpt för att vi insett att vi saknade present kändes inte riktigt lämpliga när vi väl kom fram. Istället har de fått utgöra vår middag här i sviten. Det blev vin och ost som utlovat och sedan mycket diskussion om mitt projekt och om hans projekt. Det bästa av allt var att han sa att jag verkligen verkade kunna mitt material och hade berättat saker som inte han visste. Kan det vara sant? En härlig människa, helt enkelt, och jag ska absolut utnyttja det visitkort han gav mig, samt klura ut ett sätt att ta hem de många tidskrifter han gav mig. Dan och jag har nästan beslutat oss för en extra väska, så att det blir fyra istället för tre. Hur ofta är vi i USA, liksom?

På hotellet finns bio, gym och restaurang. Dan har köpt biopopcorn, men i övrigt sitter vi hemma nu, efter ett besök på the tavern. Och snöslask är bara förnamnet. Tror de sa 1600 plogar på teve, ute på gatorna i staden alltså.
Vad nu? Sova och längta efter den frukost som enligt den information vi har fått ska serveras enligt ens instruktioner. Oatmeal? Fresh fruit? Eh, nu är det ju bara några dagar kvar, så det kan mycket väl bli en väl tilltagen amerikansk frukost.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar