Av skäl som vi inte kan gå in på här, fick jag åka ensam till arkivet idag (eller säg såhär - man måste ha studentleg för att få åka och det hade vi ju ingen aaaaaning om). Självfallet fick jag gentlemannamässig eskort till bussen, men sedan var det bara jag. Så skönt att få vara ensam, tänker ni kanske, men det är inte riktigt så enkelt. Har man spenderat nästan varje minut tillsammans i ett halvår, är det mycket, mycket märkligt att plötsligt stå där ensam och vänta på bussen.
Först in på arkivet, som vanligt. Ingen besökare sedan jag var där igår. Och då var det bara jag som var där. Förvånade blickar: here alone today? Jag kommer att bli ihågkommen som den där lustiga tjejen som hade med sig sin make överallt. Men han är ju faktiskt min assistent - och det var inte roligt att sortera kopior själv idag, ska jag säga. Slöseri med min talang, faktiskt... :P, som de unga skriver.
Färdig med samtliga nummer av little review och har börjat på Broom. Fick se originalen - och då menar jag verkligen originalen - med de coola omslagen. Valde dock att använda microfilm när det väl kom till kritan. Man vill verkligen inte ha sönder något!
Fördelen med att vara ensam där är väl att man pratar mer med folk. En kille lärde mig hur mycket som helst om objektivisterna när jag satt där och läste mina tidskrifter. Det var ju bra.
Hemfärd: busschauffören väntar länge innan han åker och tittar lite frågande på mig. När jag kliver av downtown ser han Dan på trottoaren. Oh, there he is. I was wondering where he was today! You have a great day! Och då ser man den igen, den där värmen som finns i en liten stad där människor känner igen varandra och hälsar på gatan och småpratar med främlingar i affären. Vi har inte gått omkring som skuggvarelser här i ett halvår. Vi har varit uppmärksammade. Vi har funnits. Vi har blivit sedda, alltså har vi varit.
Ja, nu är väl allting som det ska, tänkte jag när jag klev av bussen och slängde mig om halsen på Dan, men då säger han: har du läst alla mina mejl? Eh, nej, har inte hunnit. Hur så? Jo, har inte lyckats få ut pengar någonstans. Tusan också. Då var det bara att gå till banken och fråga dem, en konversation som vi verkligen inte vill återge. Förståelse för andra system och andra kulturer? Nil. Wait, did you say you have a Swedish master card? Now, why would you have that? Is there an 800 number on the back you can call? Nope. Just the Göteborgsnummer...
Testar det andra kortet, det som kostar lite att använda. We have contact! Puh! Vi hade hunnit föreställa oss livet här utan pengar...
En glad överraskning idag var i alla fall skumtomtarna som kom med posten från Sverige. Tack, svärmor! Ljuvligt gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar