Ovan ser ni hur ett par stövlar kan se ut efter en dag i saltets spår. Man skapar helt enkelt alldeles avsiktligt snöslask här, även när det är tillräckligt många minusgrader (celsius, that is, vilket är en miljon gånger mer logiskt än detta konstiga de kör med) för att det ska kunna vara vackert och praktiskt med snö. Å andra sidan är vi inte förvånade - de har fejkistappar på husen också, så något visst tycker de allt att det är med smältande snö.
När man muttrar över förstörda stövlar ska man aldrig glömma att det finns människor som har det värre. De senaste dagar har många, många, många dött i trafiken här (återigen, vinterdäck, någon?) och inte minst fotgängare. Senast idag läste vi i tidningen om en fotgängare som avlidit för att han eller hon nödgats gå i körbanan, eftersom inga trottoarer var skottade. Vi visste ju att fotgängare inte alltid värderas så högt här, men nog känns det som ett hån mot vårt slag när våra färdvägar inte hålls efter. Vi kommer definitivt att pulsa i snödrivor och vad än som krävs för att undvika att hamna i bilisternas skottlinje - det står klart!
Kvällen har vi spenderat på ännu en biograf. Denna gång hade vi turen att få låna en bil av bästa Z, så att vi slapp cykla i iskylan. Ikväll är vägarna bra igen, så vi behövde inte vara rädda, tack och lov! Det var en förhandsvisning av Turisten, och det gällde att vara där i god tid. Trots att vi kom nästan en timme i förväg, fick vi sitta nästan längst fram. Tro oss - det är svårt att inte bli åksjuk när man ser actionfilm på gigantisk skärm när man sitter så nära. Innan vi fick gå in kollade de oss för mobiler. Vi hade helt glömt bort det där, så vi hade med oss våra. Den arga damen sa att det räcker inte att stänga av den, utan "leave it in your car". Det gjorde vi såklart. Inte förrän senare, d.v.s. under den långa väntan, kom vi att tänka på hur det skulle ha varit om vi inte hade haft turen att vara riktiga människor just idag, det vill säga bilister. Skulle man ha sagt: "I'm sorry, I don't have a car"? Och skulle man ha blivit avvisad då? Är inte det i sådana fall diskriminering?
Bredvid oss satt några jobbiga tonårstjejer (fast de hävdade att de var 21) och pratade i telefon hela tiden. Vi är sådana suckers som gör som vi blir tillsagda och går ut till bilen med telefonen. Det var ändå ganska roligt att sitta bredvid dem, för de tyckte nog att filmen var häpnadsväckande svår och intrikat. Vi tyckte att den var roande och vacker (för att städerna är vackra), men hade räknat ut ungefär hur det hängde ihop efter ett tag. Alla andra verkade tycka att den var hur bra som helst och alldeles överraskande. Det är herr och fru von oben som skriver detta, förresten...
När man är ute och kör på kvällen här ser man alla pyntade villor. Många har dekorerat överdådigt, men för det mesta är det ändå hyfsat smakfullt. En stor skillnad motför Sverige är nog att man här gärna har lampor som är blå, vita och röda, förmodligen för att hylla landet. Ett exempel på ett sådant hus såg vi i söndags, och där hade man också smällt upp en stor upplyst text på hustaket: NOEL. Kanske var det Frankrike de hyllade. Det vore ju en omväxling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar