Hemma hos...

[Obs! läsare som inte förstår ironi ombeds konsultera SAOL innan de läser vidare]
******
När vi närmar oss det ståtliga vinröda huset, som en gång i tiden var ett mansion för en rik familj i staden, men som nu är indelad i separata lägenheter, berättar paret för oss att det bor en kanin i buskarna bakom huset. Tyvärr lyckas vi inte få någon glimt av den, men de berättar att de har försökt tämja den i flera månader, dock utan att lyckas. "Ja", säger Elin, "det värsta var när jag försökte att kasta ut lite kål åt den i gräset, och den sprang iväg helt vettskrämd - det tog flera dagar till dess att den visade sig igen." Dan tillägger att de tror att kaninen åt upp de morötter de lade ut i gräset häromdagen, men de kan inte helt utesluta att någon annan ätit upp dem, då de möttes av en chipspåse på trappan dagen efter. "Det är verkligen ett mysigt område" säger Dan, "men man får vara uppmärksam, för det händer grejer här också."

Trappan är mattbeklädd och den ståtliga porten vittnar om husets anrika historia. När vi går in får vi se den mysiga hallen, som innehåller en mycket vacker spegel som tycks kunna vara i jugendstil. Takplattorna i innertaket bidrar till det högtidliga intrycket.




När vi äntrar lägenheten, som består av ett sovrum, ett badrum (en suite), samt kök och vardagsrum, är stuckaturen det första vi lägger märke till. I taket finns grekiska gudinnor och den vackra marmoröppenspisen är likaledes dekorerad med en och annan förvuxen kerub. Ljuset är fantastiskt med de stora fönstren, som skänker rymd åt det inte så stora vardagsrummet, som även tjänar som matsal och arbetsrum åt paret. "När vi letade lägenhet visste vi att vi ville ha något som skulle kunna fungera till stora middagsbjudningar, vilket vi ofta har" berättar Elin. Detta utrymme var perfekt för det, samtidigt som ljuset gör att Elin kan arbeta med sina böcker. "Jag brukar ofta sitta här och skriva eller läsa, men samtidigt är det inte för ostört, då jag alltid får inspiration från det som händer utanför mitt fönster på den livliga gatan" säger hon.

De många böckerna i de smakfullt inbyggda bokhyllorna som omger öppenspisen vittnar om Elins myckna läsning. Hon ursäktar sig dock nästan direkt och förklarar att hon ännu inte packat upp de böcker hon har i väskan sedan dagens arbete på universitetet.

En rolig detalj i parets hem är den scarfhållare som de placerat mitt i det vackra rummet. En cykel har fått agera major och på denna brukar paret visa upp sina många fina accessoarer, däribland en alldeles bedårande grön scarf som Elin köpte under ett besök i Norrland. Hon minns inte vad den kostade, men berättar att butiken i fråga heter Dollarstore. Vackra vantar, mössor och strumpor får också plats på den lite udda majoren. "Vi ville ha en central plats i hemmet där vi kunde visar upp våra allra vackraste saker" säger de. Detta är bara en av många kreativa inredningsdetaljer i parets intressanta hem.

Vi går förbi det modesta köket där paret tillagar sina många överdådiga middagar, inte sällan till ett stort sällskap av intressanta gäster, men de vill inte låta oss fotografera detta hemmets hjärta. "Lite måste man få behålla för sig själv också", säger de och ler. Kanske beror deras ovilja på att frukostporslinet inte har plockats bort från diskstället ännu. De förklarar ursäktande att de är mycket upptagna människor och att de av olika skäl har valt att inte ha hemhjälp, varför de får leva med att inte alltid kunna hålla hemmet i den ordning de båda skulle önska. På tröskeln mot köket står en micovågsugn som fått agera sminkbord, i samma kreativa, nydanande anda som cykeln i salongen. Här ser vi Elin modesta skönhetsrutin. Favoriterna är Clinique, Dior och YSL, men amerikanska Sephora och Nars, samt kanadensiska MAC har också ganska bra produkter, medger hon.

I sovrummet finns parets tre garderober, varav en är ett litet dressing room. Elin visar stolt upp plagg efter plagg i samlingen av fantastiska kreationer. Mycket har hon haft med sig från Europa, men några saker har lagts till i samlingen här i Amerika. "Ja", säger hon, "det finns mycket fint här, men också mycket som är väldigt fult". Överhuvudtaget är hon lite besviken på hur få tillfällen hon har haft att klä upp sig. "Man kan inte klä sig lika fint på jobbet här, för då är man lite märklig", säger hon och suckar uppgivet.

Den lilla garderoben innehåller några få utvalda plagg, som paret valt att hänga på display, så att de ska kunna titta på dem och beundra dem i timmar. Det är nästan som en liten konstinstallation, i synnerhet med de slarvigt utplacerade kartonger och hantlar som pryder botten på garderoben. "Vi tycker om att ha det vackert omkring oss" säger de.

*******

*******

Som ni säkert förstår hade jag hellre velat ha en modeblogg där jag visade upp bilder på mig själv iklädd alla möjliga dagens outfit, men Dan vägrar helt enkelt agera fotograf, så vi får väl skriva halvintelligenta inlägg om Amerika och vårt liv här istället så länge. Ett annat litet problem är att jag knappt har tillräckligt många plagg för att ta mig igenom en vecka utan att använda samma, så det blir kanske inte så intressant. En dag, dock. En vacker dag...