Vissa ord är så svåra att stava att stava amerikanskt, eftersom man har lärt sig alla på brittiska i skolan... Check ska det i alla fall vara, inte cheque. Fine. Så länge jag slipper lite, nite, och rite.
Efter att ha våndats över att vår stupid tracfone (den heter så här hemma numera) gjorde att vi missade en utflykt i söndags och att vi inte riktigt vet om personerna som vi skulle åka på utflykt med är arga på oss eller inte, beslutade vi oss för att ge oss iväg till en bank för att försöka lösa in den check som Dan fick från neurologen, eftersom de hade tagit för mycket betalt av oss där. Checken var utställd till en viss bank, så vi åkte till det lokala kontoret här på Elmwood. Det första kvinnan i kassan sa till oss var att det hela skulle kosta fem dollar - trots att det är den banken som man ska gå till, enligt checken. Okej, tänkte vi och skulle utföra transaktionen. Det är smällar man får ta... Ok, then I'm gonna need to see two forms of ID. Okej, tänkte vi och visade upp passet, visumet och det svenska körkortet. Oh no, you need to have an ID issued by the State of New York. Otherwise, I can't help you. Jaha, tänkte vi, ännu lugna, vi förklarar väl saken för henne... You see, we're from Sweden and bla, bla, bla. Well, I'm sorry, sa hon, but I can't accept a passport only. This Swedish ID, it won't work. Vad svarar man på en sådan sak? Vad säger man? Man kan ju inte ställa sig där och skrika alla invektiv man kommer på, särskilt inte med tanke på kameror och annat. Inte heller kan man låta det vara, bara strunta i det. Jag sa: You know, Sweden is a real country. It has a state that issues ID:s for people and they don't just hand them out to anyone who asks. I didn't make this country up - it actually exists and it is just as thorough as yours and it has a king and a queen and everything. Plus this other ID, your government issued that. It took almost 100 hours to fill in the forms. Kändes skönt, faktiskt.
Vi fick cykla vidare och prova andra banker, men i dessa, som dock godtog ett pass som id, behövde man öppna ett bankkonto för att få ut pengarna. Mycket jobb för 50 dollar. Sura och trötta och arga på hela världen cyklade vi så vidare till The Albright Knox Art Gallery här i staden, eftersom Dan har fått sitt mecenatkort nu och därmed studentrabatt. Det är ett mycket vackert muesum som också har en imponerande samling. Konst är ett bra sätt att hantera ångest och ilska på, för när vi gick omkring därinne bland alla tavlor (bland annat Rauschenberg, Pollock, Rothko, Chagall, Kandinsky, Matisse, Picasso, Braque, Balla, Mondrian, Johns, De Kooning, Van Gogh) kände vi oss mycket mindre nedslagna. För man BLIR nedslagen här - om man har otur rent bokstavligen nedslagen, men om inte annat helt säkert bildligt talat - och då måste man hitta en ventil som inte inbegriper beteende som gör att man hamnar i trubbel. För det gör man också så lätt här. Jag lovar att mitt pass hade räckt för att identifiera mig om jag hade ställt till med ett himla liv och blivit haffad för det.
Lunch på museirestaurangen: soppa och smörgås. De hade dukar. Men papper över dukarna...
När vi hade stärkt oss så pass, kunde vi cykla hela vägen ned till centrum till byggnaden med gulddomen. Det är nämligen denna banks huvudkontor. Byggnaden är fantastisk och ni kan se bilder på taket ovan. Vi gick fram till kassan, berättade att vi var från Sverige, att Dan hade blivit sjuk, att vi hade fått betala för mycket, att vi hade en check. Visst, sa hon. Det går utmärkt. Det enda jag behöver är pass, signatur och fingeravtryck. Det sistnämnda är ju lite udda, men jag förstår dem. En annan bank hade för övrigt en skylt vid ingången där man ombads ta av sig sina solglasögon, sin luva och sin hatt innan man gick in, av säkerhetsskäl...
Det blev en lång cykeltur idag med andra ord, men vi löste problemet! Det känns ofta som om vi är urban explorers när vi cyklar omkring i tung trafik på omöjliga gator och försöker hitta en viss byggnad, försöker kunna låsa fast cyklarna någonstans och gå in och få saker ordnade. Det är ett heltidsjobb.
Nu sitter vi båda med våra anda heltidsjobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar