min tur...

Igår var det Buffalo Garden Walk, den största i Amerika. Det hela går ut på att man får en karta och sedan PROMENERAR runt i staden och tittar på folks trädgårdar. Utanför finns skyltar som anger att huset i fråga är med i evenemanget och huruvida man får se framsidan, baksidan eller hela trädgården. Jag visste någonstans att detta var på gång, eftersom jag läser tidningen, men samtidigt hade jag inte koll på exakt dag och tid. Det märktes, dock, kan jag säga. Plötsligt ser jag vita fotgängare utanför mitt fönster. Bara det är en mycket ovanligt händelse. Sedan ser jag bilar parkerade längsmed hela vår gata - också en ovanlig händelse - och de människor jag ser är medelålders med designerväskor och hatt, alternativt midjeväskor (alltid antingen det ena eller det andra). Det är då man vet att något är på gång! Mycket bra initiativ och framför allt är det bra att dessa människor får se den vackra stad i vars utkant de bor. Den är superb, magnifik och alldeles fantastisk. Tyvärr är det inte det man hör.

Dan har dock lite rätt om the hood. Igår eftermiddag var ett undantag. På kvällen var det återigen arrestering utanför fönstret och så mycket hip hop att den del av mig som gillade hip hop i smyg har gått och hängt sig. Sedan bråk utanför restaurangen och en kille som stod framför lägenheten i över två timmar och pratade i telefon... Varför, undrar man. Det är helt klart att han inte bor i vårt hus, för då skulle jag ha känt igen honom.

När vi gick igenom nyheterna efter vår resa till NYC såg vi att det hade varit mycket våld och skjutningar i öst igen. Senast natten mot måndag i East Side. Kulor mot fönster. Hade aldrig kunnat tro att The Wire skulle vara lämplig förberedelse för min egen vistelse, men det var det nog. Har ni inte sett serien har ni något att göra i sommar. Det är surrealistiskt att bo i ett område som detta. Visst, vi bor där det är rätt tryggt ändå, men hur tusan ska man skriva en avhandling när ljudet av sirener och skrik och hip hop och högt tal hela tiden avbryter en? När jag läste T.S. Eliot högt för Dan idag (jag vet, ni tänker stackars Dan) fick jag ideligen pausa för sirener och hip hop-bilar. Nåja. Vintern kommer med uppvevade rutor och stängda fönster.

Vi lyssnar på radio och smälter maten från Wegmans. Det ÄR långt att cykla dit, men jag tror att vi kommer att behöva kämpa för att hålla vikten. Om ett paket Skittles (godis) innehåller rekommenderat dagsintag av c-vitamin, kanske det säger något om hur det funkar här. Man berikar allt med allt möjligt och sedan är det bra med det. Jag har hittat en kanal med klassisk musik och en med country. Och många, många andra. Hoppas på en Christian Channel, eftersom jag saknat humorprogram och komedi sedan vi kom hit.

För övrigt hoppas Dan att Wrigell läser.