Igår var det dags att släppa taget om överdådiga bruncher, utsökta middagar och den omsorgsfulla behandling som vi fått njuta av i tre dygn. Det var helt enkelt dags att lämna boet. Nu skulle vi förbereda oss på att sova vår första natt i lägenheten, på att eventuellt stöta på Smiley and Sylvester som är the bums som hänger här ibland. Nu skulle vi få allting gjort! Självklart började allting med kaos när vi var på underbara Wegman's och mina kort blev ratade. De funkade ju häromdagen, men inte nu. Så läskigt! Jag hade kontanter, såklart, men upplevelsen lämnade en mycket bitter eftersmak, då jag visualiserade ett liv är med de få dollar jag har kvar cash...
Det positiva - och det ska vi fokusera på - är lägenheten. Denna blogg skulle egentligen kunna heta Konsten att möblera en lägenhet för under 5000 och skaffa vänner på köpet. Igår kväll botaniserade vi i den stora källaren, som, liksom våra föräldrars källare och förråd, vittnar om det tomma boet och dess syndrom. Det blir mycket prylar när barnen flyttat ut och vi blev så imponerade av vår ultrabudgetshopping att vi döpte källaren till Small Lots! Vi fyndade kaffebryggare, brödrost, kompletta set med porslin, handdukar, hantlar, fläkt, tvättkorg, galgar, glas och bestick. När vi väl kom upp igen hade en del vänner ringt med listor på saker som de kunde bidra med: stolar, bord, grytor, stekpannor, täcken, fåtölj, cykel.... Den vänlighet med vilken Dan och jag har blivit bemött här överträffar allting som jag tidigare upplevt. Jag kommer kanske att bli en social person - på riktigt. Hur som helst ska jag gå med i bokklubben som de har! Skidklubben hoppar jag nog över...
Vi har fantastiskt väder och temperaturen är ´runt 90, så fläkten behövs verkligen just nu.
Innan vi kunde åka till lägenheten för att stanna var det dags för 4 July-firande hos Paul och Bev. De har nog donerat mest och verkade tycka att vi var ett mycket trevligt tillskott till deras middagsbord. Några på festen hade flaggor på kläderna och någon var republikan (den enda jag stött på so far). I övrigt är vi hemma: Diane prenumererar på The Economist, precis som jag, och blev så glad för att hon nu äntligen skulle kunna säga till sina vänner att hon visst inte är den enda som gör det! När jag spillde såväl vin som hallon på min klänning under middagen fick jag supermedel för att ta bort det med samt en klänning att låna för kvällen - så snälla är de.
Vi fixade det sista när vi kommit in till stan igen efter middagen. Bilfärden bjöd på fantastiska fyrverkerier längs hela bilturen och familjer hade samlats med sina campingstolar för att titta på ängarna. Micron, kaffebryggaren, gardinerna, sängen, allting är bra och ordnat. Nu är det bara att städa och att sortera alla grytor och se vilka vi egentligen behöver. Bord och stol levereras på tisdag!
Skriver mer sen, men nu sitter vi med Dan i soffan och tittar ut genom de enorma fönstren efter vår första natt i huset. Sirener har ljudit hela natten, men jag intalar mig att det inte har att göra med det faktum att jag endast får gå tv å gator åt vänster och två åt höger om jag vill vara "safe", utan snarare beror på alla fyrverkerier under natten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar