Framme!

Efter många om och men tog vi oss fram. Resan tog 25 timmar. Jag tror att vi stod lika länge i diverse köer, som vi satt på plan. Det var en riktigt tung dag. Det första man fick höra var What are you doing here? Inte ens ett Hi, eller How are you doing? Sedan vidare. Nästa kö tog vid och sedan fick vi äta födelsedagsmiddag för att fira Elin. Då hade vi varit uppe nästan ett dygn, så de 80 dollar vi spenderade var kanske lite bortkastade. Planet till Buffalo tog endast 30 minuter i luften, men väl framme vid den fina flygplatsen kom inte Elins väska. Vi som har rest och rest och rest tillsammans borde ju veta bättre än att packa separat. Som tur var kom väskan till sist!

Dag ett var fullspäckad med äventyr: vi vaknade till en full breakfast och satt på altanen och tittade på amerikanska ekorrar och de stora tomterna. Desperate Housewives känns lite mer verkligt nu! Allt är så stort, så fint och så välskött.

Sedan bar det av till lägenheten: den ÄR fin! Gammal och lite luggsliten, men nymålad och med stuckatur och vackra trägolv. Öppenspisen är imponerande och badrummet har originalgolv och fönstren är enorma. Ni får se!

Sedan var det säng och soffa etc. som skulle införskaffas. Vi åkte först till en alldeles för dyr affär, sedan till Habitat for Humanity, vilket visade sig vara lite av en miss vad gäller stoppade möbler... Skiten riktigt syntes på tygerna. Nej tack! We're not that poor!

Till sist blev det score på Big Lots: en grön ny soffa, en queen size-säng och kuddar, lampa och bord för ca 4500 kronor! På kvällen var det Fish fry vid sjön med liveband och ett helt gäng av Diane och Bobs vänner. Mycket trevligt och fin, nyttig mat. Har inte ätit en enda riktigt onyttig sak ännu.

Idag har vi cyklat 3 mil med pensionärerna och spanat in det enorma UB North Campus där jag ska hålla till. Naturen är alldeles fantastisk och cykelvägarna mycket fina. Vi har cyklat längs Niagara River, Erie Canal och vid sjön, där vi stannade för att äta på ett mysigt ställe. De höll på att inviga något krigsmonument eller liknande, så det var salut, nationalsång och utsläppning av vita duvor när vi cyklade förbi. Och imorgon är det ju 4 July! Vi är bortbjudna redan, och faktum är att jag nog aldrig umgåtts så intensivt innan! Ingen vila, ingen rast.

Efter cykelturen hämtade vi möblerna med två trucks och den Prius som familjen oftast använder. Sedan tillbaka till lägenheten för att ställa iordning. Direkt efteråt iväg till Wegman's, ett fantastiskt supermarket (har aldrig sett något bättre i mitt liv och jag har banne mig varit på varenda saluhall i de städer jag besökt) för att handla till kvällens middag. Vattenmelon, ananas, sallad, ost, druvor. De äter nyttigt, så det passar oss utmärkt.

Egentligen borde vi väl ha flyttat vid det här laget, men tack och lov tycker inte Diane att vi är redo än. Istället får vi kunglig behandling i huset i förorten!

Vad kan vi säga om Buffalo såhär långt? Well, mycket segregerat - det står klart. Igår såg jag ingen som inte var vit på restaurangen, och likaså idag vid sjön. Inne i stan är det annorlunda och mer blandat. Men visst, det finns delar av staden för vissa och andra för vissa, allt efter vem du är och vilken grupp du tillhär. I Lackawanna bor muslimerna, t.ex., och varför är det så? Vem vet. Politik har kommit på tal och vi är bland vänner, tack och lov. Ingen risk för att trampa i klaveret.