Man hoppas ju alltid att en dag ska börja bra, men det känns ofta än mer viktigt när man har särskilda förhoppningar. Idag var det kursstart på en av mina kurser, litteraturteori, och alla som känner mig vet hur ogärna och hur sällan jag kommer för sent. Vi gick till Allen och väntade på den blå linjen, som var försenad. När den väl kom, tog den en helt annan väg så att vi fick se igenbommade hus - så spännande, så hemskt - och sedan blev alltibg kaos. Vi var på södra campus och väntade på stampede, bussen som ska gå var 5:e minut och transportera stackars billösa studenter från södra till norra. Två bussar kom och gick och vägrade ta emot oss, för att det var för fullt. När den tredje kom, insåg jag att man måste armbåga sig fram. Vi var så sena! En och en halv timme efter det att vi lämnade lägenheten, kom vi fram till campus. Vi gick till salen, och jag skulle nog aldrig ha gått in om inte Dan hade pressat mig. Han har ju rätt! Hur många gånger har inte jag låtit människor komma in i min sal utan att bli arg? Det var tur att jag gick, för det visade sig att den professorn hade haft en svensk doktorand som besökare och också varit på hennes disputation i Sverige! Liten värld!
Dan saknar sina elever så mycket, men nu har Lund äntligen insett att han visst kan gå kursen i höst. Jag är så arg, egentligen, för att de inte hade koll, men whatever, som vår vän här skulle ha sagt... Han har hur som helst massor att göra, och det bästa av allt är att en del material finns på biblioteket här, t.ex. en något daterad bok om svensk litteraturhistoria. Bibiotekarien trodde inte att det någonsin blivit utlånad (man ser, för de har det gamla, gamla, gamla systemet med stämplar...).
Köpte lite böcker och åt japanskt och sedan var det dags för mötet med min professor här. Det gick jättebra och han verkar tycka att min idé är intressant. Sedan träffade vi hans hustru och hon var också charmerande. Det blir nog bra, det här!
Hört senare på en uteservering: Your parking expires in 3 minutes. Yeah, I know. Människan hade druckit en halv pitcher! Jag blir aldrig klok på bilkulturen här... På tal om den, titta på bilden. Den säger INGET om hur många bilar det är på campus! Det är sjukt och inte heller är det konstigt att man inte kan komma i tid. Börjar nästan sakna östgötatrafiken i vintertider... Å andra sidan klagade vi inte när professorn och hans hustru skjutsade hem oss... Den andra bilden är på den japanska maten, Sushimenyn är inte klar än, så det blev något friterat gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar