Tror inte att någon av våra läsare förstår hip-hopreferensen i dagens titel. Idag var en bra dag. Vi fick hit Elins cykel, och det gav oss frihet. Frihet att förflytta oss på ett lite snabbare och enklare sätt. Utan samma mått av ansträngning. Det är som alltid härligt att känna vinden i ansiktet. Inte i håret dock, för vi känner oss tvungna att använda hjälm här. Vägarna är inte direkt byggda för cyklister här. Cykelbanor någon? Nåväl. Vi gav oss iväg mot den så omtalade Delaware Park. Gjord av samma arkitekt som gjort Central Park i NYC. Irrade runt ett tag i denna och gav oss sedan av mot Wegmans. Låter Elin ta över nu, hon ser sugen ut på att skriva...
Egentligen satt jag djupt insjunken i romanen City of Light som handlar om Buffalo runt 1900, och som jag varmt kan rekommendera som en sommarvänlig page turner. Nåväl - jag skriver så gärna.
Att jag också fick en cykel i morse gjorde att vi inte kunde hålla oss från att cykla iväg på en tur. Ryan varnade oss lite och sa att vi måste ta loss sadlarna om vi går in någonstans, eftersom de kan bli stulna. När vi cyklade i förorten förra veckan blev vi däremot tillsagda att INTE låsa cyklarna. Skumt. Jag lät sadeln sitta kvar när jag var inne på Wegmans, för det är nog inga cykeltjuvar som handlar där, tänker jag mig. Vi cyklade på de vackraste gatorna i staden, en av dem är alldeles intill och vi upptäckte den igår kväll när vi tog en kvällspromenad för hettan. Den består av överjordiskt vackra gamla trähus från 1800-talet där det bor familjer som förmodligen inte har det så illa ställt. Ändå vet jag att just downtown är billigare än förorten. Vi försökte ta några kort, men man vill ju inte verka suspekt... Sedan, i parken, blev jag lite besviken över hur dåliga gångstigarna var, men samtidigt fanns det en pedestrian trail som ledde oss över motorvägen. Jag ställde mig mitt på bron och skrek: "Something devoted to pedestrians - what do you know! Can you believe it?" Ni som känner mig vet att jag sällan bryr mig om någon tittar snett på mig, så jag bjöd på det. Å andra sidan var det få pedestrians där som kunde höra mig - ingen, in fact.
Turen förde oss vidare förbi den vackra kyrkogården Forest, där två presidenter vilar i evigheten. Sedan på Lincoln Parkway och den plats där den stora världsutställningen ägde rum 1901, och där man kunde visa upp Buffalos elektriska gatljus, de första i landet vad jag förstår. Denna stad var verkligen en stad att räkna med på den tiden, så modern och så rik.
På Wegmans blev det buffalokorv, risottoris, färdig tortellini, och popcorn. Dans bästa idag. Han har försökt få köpa popcorn i över en vecka, men eftersom alla förpackningar är alldeles för stora har jag sagt nej. Resolut nej. Nu blev det i alla fall ett köp för honom.
När vi kom hem gick vi till vår fastighetsskötare. Hon var så trevlig - återigen måste jag säga att alla är så trevliga här. Sedan blev det lite mer matinköp. Vi skulle egentligen gå ut och äta sushi igen ikväll och sedan svänga förbi en fin bar som ligger på en bakgata här, men vi ska ju snart till the city och vi har ju trots allt en bugdet att hålla. Således önskar jag mig 250 gram lagrad goudaost från Wegmans i julklapp... Hoppas jag får det. Och den där parfymen, chanels chance, som jag skulle köpa på JFK men aldrig hittade...
För övrigt kan jag meddela att jag vann striden mot hotellet. De tillhandahåller ett kylskåp gratis till Dans mediciner. Kanske håller man på att bli lite amerikansk? Tar strider tills man vinner, står på sig och argumenterar? Way to go!
Förstår att ni förälskar er i husen, varför finns inga såna här? Jag är övertygad om att spröjsade fönster, burspråk och verandor gör en lyckligare. Cykla försiktigt.
SvaraRaderaPs. Varför har ni en bild på Leif Risberg med popcornpåse i famnen på er blogg? ;)