Okej, idag förstod vi lite mer varför vi inte kan gå på Main Street. Vi gick 4 kilometer på den idag och kan rapportera om en dyster verklighet. Jag säger bara såhär: tänk efter en gång till innan ni handlar på A6 och Tornby. Main Street var en gång stadens centrum, vilket Shea's Center of Performing Arts eller något sådant vittnar om. Dan och jag gick downtown (svårt, eftersom downtown för the suburbanites är hela Buffalo och ett ställe att undvika - hårt, men Internetforum avslöjar mycket) längsmed Elmwood och Delaware, den kanske vackraste gatan. Ned till Niagara Square där vi har ett Art Deco Town Hall och lite annat. En obelisk, till exempel. Sedan över mot Main och the Metro Rail. Det var mycket rörelse i söder och en blandad skara - från utslagna till affärsmän som var påväg till lunch. Vi hittade en bar - Pearl Street - som är mycket känd. Den har en Scarlett O'Hara Stairway, balkonger som går runt byggnaden och flera våningar av barer. Klockan var lunch, so what the... Vi hade gått långt och det ÄR faktiskt semester, på något plan. Frågade vår gulliga bar tender om det fanns någon shopping i närheten, för vi har snart slut sommarkläder och vill inte tvätta i källaren riktigt än. Hon sa att tyvärr är det ju Walden och andra gallerior som gäller. Går det bussar dit, frågar jag, och hon svarar ja. Måste säga att Main Street Galleria som vi gick in i fick Mjölbys köpcentrum Kvarnen att se ut som himlen. Tomt, förutom restauranger, och jag var moderately scared hela tiden. Lunchen fick bli hos varmkorvgubben på gatan, bredvid de utslagna. Two Hotdogs and a Pop for $ 4. Tack så mycket.
Längre upp blev Main ganska öde. Allting har flyttat ut till förorten, och det finns verkligen inget att köpa här förutom mat. Vårt kvarter räknas som hippt just för att man KAN köpa saker i små butiker, typ kläder, ekomat, tvålar. Lite gentrifierat, kanske för mycket, men vår lägenhet ligger i ett lite mindre bra område i det bra området, skulle jag tro. Ovan kan ni se City Hall, Ölet på Pearl och ett hus på vår gata. Såhär ser husen ut här, faktiskt. Å andra sidan har vi mycket myror och jag får svabba med vinäger hela tiden, så man ska inte vara avundsjuk på stuckaturen!
Om en stund åker vi till Niagara, men just nu tänker jag mest på hur jag ska våga mig ned i tunnelbanan med alla mina visum och dokument imorgon. Det tar 30 minuter till campus och alltifrån en timme till tre hem - fråga mig inte varför. Diane kunde inte skjutsa mig och min cykel har inte levererats ännu, så det måste bli fattighusvarianten. Visst har vi råd att köpa eller hyra bil, men tänk på alla böcker, måltider och väskor jag kan köpa om det blir något över. Det är dock rätt dyrt här, så stipendiet kommer att gå åt till 100% på mat, hyra, transport och litteratur. Tur att jag har sparat lite!
Det är lite kul att vi, när vi gick på gatan, såg en vän. Det var vår underbara granne, som erbjöd att göra något med oss ikväll. Vi föreslog the falls, och nu kom han precis förbi vårt fönster med sin hund och bestämde att om en timme bär det av. Vi visste inte om han kom ihåg det, så vi åt Bacon Salad just in case till middag. Pre-cooked bacon förstås, eftersom jag ännu inte vågat använda gasspisen, utan satsar på den donerade micron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar