Bostonians (typ)

Det har allt blivit lite svårare att stiga upp före 06:00, men om man har goda skäl, kan det fortfarande vara möjligt. Vaknade i panik i natt och tänkte att jag nog glömt bort att säga a.m. till taxifirman, och fick därför gå upp och ringa igen för att kontrollera så att taxin inte skulle komma och hämta oss 17:30... Självklart hade jag gjort allting rätt... Nu när vi sitter på vårt väldigt mysiga hotellrum i Boston, kan vi berätta lite mer om vår dag. Bästa Helena hade planerat allting i detalj, så att vi bara hade att luta oss tillbaka och låta upplevelserna skölja över oss!

Mr. Lobster says, hey, how you doin'. Mrs. Lobster says, I'm bakin' in here... Okej, det var omoget, men jag har i alla fall ätit mycket hummer idag. Och gott var det! Bäst av allt var såklart haklappen. You can't beat that!

Mycket av dagens tillbringades i Cambridge, där vi gick omkring och tittade på alla sevärdheter och deltog i en Harvard Tour. När min besvikelse över att inte vara välkommen inne på biblioteket (whuck?! - som Liz Lemon säger, en av de mer nödvändiga förkortade formerna här i världen) hade lagt sig, kunde jag åter njuta av allt det andra som jag faktiskt var välkommen att ta del av, som till exempel bokhandeln. Råkade nog köpa lite också, faktiskt...

Dagens absoluta höjdpunkt var när vi fick lyssna på Paul Auster, som läste ur sin nya roman. Kan jag kalla det för Dans julklapp även om en annan person köpt biljetterna och planerat allting? Nej? Okej... Får hitta på något annat. Hade varit den perfekta julklappen dock. Goudaost it is, then. Fast det var ju på min önskelista...

Det fick bli en tidig kväll för Dan och mig, men vi har ändå hunnit gå några varv runt kvarteret och få krupp på delstatens mer skumma lagar (ett bra sätt att ständigt bekräfta sin status som superviktig delstat är att resolut vägra att erkänna alla andra former av legitimation, utom, antar vi, pass), samt ätit en god middag på en pub runt hörnet. Imorgon är det återigen fullspäckat schema, men det ska bli jättekul! Framför allt är det så betryggande och på något sätt avgörande att man här kan gå och åka buss utan att vara den andre. Vanliga människor åker buss. Vanliga människor går. In this we trust.