en underhållande kväll

Trots den återigen nästan bedövande hettan, valde vi att verkligen arbeta idag. Det är svårt att koncentrera sig, och när Woolf skrev att en kvinna behöver ett eget rum och en egen inkomst för att skriva - något som jag faktiskt har - glömde hon en viktig sak: luftkonditionering.

Hur som helst känner jag att jag har kommit in i mitt material igen och nu är det istället själva kursstarten som jag tänker på. Jag vet inte vilka kurser, vet inte när, vet inte hur. Allt jag vet är att professorn kommer hem snart och att jag hoppas att han vet hur jag ska göra.

På kvällen var vi bortbjudna till Bonnie och hennes familj, alltså kvinnan som vi plockade blåbär med. På tal om dessa blåbär, måste jag berätta att jag i morse roade mig med att dela ett för att se hur de såg ut inuti. Inte blå! Inte undra på att vi inte blev röda om händerna när vi plockade. Dessa bär är nämligen samma färg som vindruvor på insidan. Mystiskt.

Hon Bonnie fick vi sagolikt goda hamburgare med svamp, hemgjord potatissallad, nyplockade majskolvar och vattenmelon. Hennes hus är mycket mysigt, lite bohemiskt, och gammalt. Sedan iväg till den anrika historiska teatern i staden North Tonawanda. För mig är det ändå Buffalo, för särskilt långt är det inte dit och många studenter bor där. Biografen var så vacker. Ni kan se en bild ovan. Under sommaren har de en Dustin Hoffman-festival (annars är det ofta teater eller konserter där) och kvällens film var Little big man. Det var första gången Dan och jag såg på teve eller film sedan vi kom hit (om man bortser från urjobbiga Regis och Kelly på morgonen på hotellrumsteven i NYC). Vi satt som förhäxade och stirrade, mycket nöjda, mycket intresserade. Junior mints och smörpopcorn till. Filmen var lång, men det kändes inte så alls. Den var hemsk på många sätt, men allting beskrevs med en sådan humor att man ibland skrattade när det kändes fel att göra det.

Vi vet ännu inte om vi ska cykla i Kanada imorgon. Det känns jobbigt att inte veta, men så är det. Det vi dock vet, är att vi ska ut på en båttur på Erie Canal på lördag. Det är någon sorts historisk tur där man får veta allt om kanalen och dess historiska betydelse för denna stad, som en gång i tiden hade fler miljonärer än någon annan. Så kunde de vackra husen byggas och så kunde de bästa arkitekterna anlitas. Nog är det bra synd att det ska behöva vara så att man börjar varje morgon med att studera kartan för att ta reda på precis hur långt från ens lägenhet som någon blev mördad under natten. I natt var det inte lika långt bort som vanligt, men kanske är det bara en anomali och ingen trend.