Mat, packning, förvirring

Eftersom vi försöker att inte spendera just några pengar under vår mellanlandning i hemmet (för att istället kunna göra så mycket mer när vi är borta) har vi försökt att handla smart. Ovan kan ni se vad man får för 30 kronor i affären intill. Lägg därtill 12 helt politiskt inkorrekta ägg, som inte rymdes i fotot.

På tal om mat (eller typ mat) har vi fortfarande stor glädje av ett care package som kom från Sverige med Dans föräldrar. Plopp och Center är ett minne blott, men några saker har vi kvar. Amerikanskt godis är nämligen inte särskilt gott. Om vi ska lista några sorter som vi smakat och har åsikter om, kan vi säga följande:

• Tootsie rolls - fastnar i tänderna och har en lite obehaglig smak som man inte riktigt kan sätta fingret på. Påsen har nu befunnit sig i vårt hem i en dryg månad och vi får väl se hur länge det dröjer till dess att den är slut. Gottegrisar kan ju inte vara petiga, men det ska ändå mycket till innan man går loss på just den påsen.

• Three Musketeers - påsen har legat i hyllan i två månader. Mycket äckligt, tycker jag, okej, tycker Dan. Som en riktigt usel variant av Milky Way, som ju i sig är en riktigt usel variant av Mars (som för övrigt inte verkar finnas här, annat än på importaffären).

• Butterfinger - ve och fasa. Råkade förolämpa någon genom att säga vad jag tycker om denna gotta, och lärde mig att man aldrig, aldrig, aldrig ska säga något ont om jordnötssmör i New York. Det är nämligen heligt. Ändå vågar jag påstå att denna är en riktig nitlott vad chokladbitar anbelangar.

• Gummiworms och annat liknande som inte är haribo - don't do it. Ni som vet att gelatin och grisar har något med varandra att göra kommer inte att kunna undgå att märka det mycket tydligare när ni äter dessa.

• Fudge Brownie Cookie Dough Bites - smakar endast konserveringsmedel.

• Sugar Babies - faktiskt rätt så gott, men det fastnar lite väl mycket i tänderna och är något lite sötare än man skulle önska.

• M&M:s är ju gott, så det är väl inget att ta upp, men vi börjar tröttna lite på det. Dessutom smakar det (konstigt nog) inte likadant som hemma. Samma sak med en del andra saker. Ben & Jerry's, till exempel.

• Junior Mints gillar vi och Milk Duds, men de smakar inte riktigt som hemma och fastnar mer i tänderna.

• Skittles - så less, efter en påse.

• Mike and Ike - så sött. Så less.

• Hershey's - helt fel konsistens och alldeles för sött. Alla sorter.

Det finns många fler sorter som vi dock har glömt namnet på. Hur som helst är vi mycket glada för våra Brio och bilar och det ska bli spännande att se vem som får de gröna och de vita... Och ja, vi är båda 10 år gamla!

För övrigt är taxin beställd till 05:30 imorgon och jag har lyckats lokalisera biljetterna och hotellbokningen. Packningen är en barnlek denna gång, eftersom varken Dan eller jag har många rena plagg att tillgå. Således är det bara att lägga in alla någorlunda rena plagg i väskan och sedan låsa den! Det är faktiskt skrattretande hur få plagg vi har över huvud taget. Jag drömmer om min garderob hemma. Vad jag skulle ha haft på mig om jag hade haft tillgång till den. Nåväl. Man inser ju samtidigt hur lite man egentligen behöver.

Ovan ser ni en bild från stället på Main där vi kliver på bussen om morgnarna. Ganska öde. På campus är det aldrig öde. Hade handledning först och sedan seminarium. Förra veckan var jag där och satt utanför salen och väntade. Ingen var där och jag tyckte att det var lite underligt, eftersom professorn brukar komma först efter lektionsstart. Jag knackade på, men ingen öppnade. Istället för att fortsätta knacka, gick jag förvirrad därifrån, tämligen övertygad om att de satt därinne och diskuterade The Scarlet Letter. Timmarna fördrev jag på biblioteket istället, med att läsa en artikel i en tidskrift och känna mig lite dum för att jag inte hade knackat på en gång till och liksom kämpat för att få vara med. Denna vecka var det Brown och Poe och jag åkte dit glad i hågen och påläst. Döm om min förvåning när alla kurskamrater drog upp Hawthorne ur sina väskor och förberedde sig på att diskutera förra veckans bok! Seminariet hade alltså varit inställt. Nåväl.

Under rasten satt vi alla tysta och tittade på varandra eller i våra böcker. Eller några talade med varandra, men det var på japanska och jag kände inte direkt att jag kunde bryta mig in i det samtalet. Stämningen är på topp, med andra ord och alla är verkligen så nyfikna på varandra och intresserade av att skaffa fler vänner. Det blir vänner för livet, det här!