A gloriously good time

Vad kan vara bättre än Lindorpraliner såhär före jul? Tack, Marshalls!

Våra kapsyler hjälper oss att leva våra liv. De är lite vänstervridna, men det är nödvändigt för att vi svenskar ska kunna ha något utbyte av amerikanska kapsyler (tror vi). You need no greed, står det på den ena, och Don't drive if car if you're not going far, står det på den andra. We hear you, beer! Det är det klokaste någon har sagt till oss sedan vi kom hit (våra vänner undantagna, förstås).

Det senaste inlägget var kanske lite dystert, lite mörkt, och måhända ska man framhålla allting som är bra också. Gårdagen var riktigt lyckad. Först seminarium och denna gång var det faktiskt Elin som satt där, och inte den där andra tjejen som plötsligt inte vågar säga något alls och känner hur det bränner på kinden varje gång det kan vara hennes tur att svara på en fråga. Äntligen! Det var synd att det skulle ta så lång tid, men faktum är att felet från början var att jag gick i fel grupp. På grund av våra resor, har jag gått på fredagsgruppen istället ett par gånger och plötsligt var det som vanligt. Förra veckan deklarerade jag för alla i gruppen att jag skulle börja gå på deras seminarium istället, och de blev - hör och häpna - glada! Tyvärr innebar detta att vi missade filharmonikan igår, men lite får man offra. Efter två seminarier känner de faktiskt igen mig och hälsar och dessutom frågar de saker om Sverige och beter sig precis så som jag hade förväntat mig. Glorifieringen av Sverige får man försöka stävja lite med historier om hur länge man får vänta på en röntgen o.s.v., men hellre glorifiering än likgiltighet! Åh, vilken kick det gav att vara där. Som efter ett gympass efteråt.

Arkivet var precis lika givande, men det är det alltid.

På kvällen blev det middag på Blue Monk. Inte värt pengarna, egentligen, men nu har vi gjort det i alla fall. Vi har bättre gastropubar i Linköping, tycker jag.

Dagen har vi spenderat med att cykla, handla och handla. Och att dricka seasonal drinks på Starbucks. Två för en. Tack så mycket. Jag tar en pepparkakslatte, tack!

Ikväll ska vi försöka oss på att laga köttfärssås. Lite oroväckande att färsen vi köpte går ut först 4/12, men så är det alltid här. Allting håller för evigt och man undrar lite hur det kan komma sig. Något måste de ju ha stoppat i det. Antibiotika, gissningsvis. Åh, så frisk jag ska hålla mig i vinter med allt det i mitt system! Eller, det får vi väl hoppas, med tanke på att antibiotika säkert inte biter på mig mer efter detta halvår!