Det känns inte helt fel att lämna staden nu, trots att vädret har varit mycket tillmötesgående de senaste dagarna med cirka 20 plusgrader och klarblå himmel. Det finns andra element som motarbetar ens existens - vad sägs om rör eller kanske ledningar som skriker och jämrar sig om nätterna så att man inte kan sova?
Det enda som är lite otäckt med att ge sig av just nu är att försäkringsbolaget ännu inte har dragit pengar för Dans försäkring. Det innebär att vi kan vara oförsäkrade snart... Linda säger att vi ska åka och ha kul och att det kommer att ordna sig, men jag är inte så säker. Jag bad Linda om ursäkt för att jag störde henne igen, men samtidigt är det så svårt att bara luta sig tillbaka och lita på andra. Det går bara inte.
Imorgon blir det spännande att se hur vi ska ta oss från Fort Lauderdale till Miami Beach. Vi kunde förstås ha hållit oss till FFL, med tanke på att det var dit de billiga planen flög, men vi är inte så gamla än (gamla och småbarnsföräldrar har sina resmål, vi andra har - antar vi - andra). Pendeltåg, alltså. Det ska bli spännande att se hur det är nere i Florida, om tågen är helt vita och medelklass, det vill säga fyllda av samvetsgranna affärsmän, eller om det är ett transportmedel för sådana som vi som helt enkelt inte har bil. Man vet aldrig. Det låter inte som jag, det här, men Amerika har helt klart förändrat mig. Jag tänker inte på samma sätt längre. Jag är ganska så säker på att det är en dålig sak...
Det är Columbus day idag och tydligen helgdag, trots att ingenting är stängt. They work too hard, these people! Till och med anti-abortgänget gick till jobbet idag utanför kvinnokliniken, men de hade sina barn med sig också (kanske var dagis stängt).Vi har inte gjort särskilt mycket mer än besökt campus för seminarium och gått igenom ett nytt kvarter på vår väg hem (se bilder). Dan har jobbat med Baudelaire och jag med Emerson. Jag ska strax packa och ta fram alla tidtabeller för tåg och bussar i Miami Dale county och gissningsvis betyder det att Dan kan spela datorspel i lugn och ro utan minsta bekymmer i världen. Efter många år har jag kommit fram till att jag endast har mig själv att skylla. Om man inte kan delegera, får man leva med att göra det själv! Det värsta är att jag - efter över 30 länder och sisådär 30 resor med Dan, fortfarande avskyr att packa. Det är så tråkigt och jag kan aldrig låsa en väska förrän Dan har kört fram bilen (imorgon är det Bonnie som kör fram bilen, men när detta sker, kommer jag precis att vara färdig).
Vad ska vi göra i Miami? Så långt har vi alls inte kommit i planeringen. Lyxen med just denna resa är att jag aldrig ens har drömt om Miami - så obrydd har jag varit om denna stad - så jag kan leva med att bara vara. Vad jag kan se finns det dock konstmuseum, affärsgator och stränder så att de bör räcka för några dagar. Hoppas, hoppas, hoppas att de talar lite sydstatsdialekt där. Annars vill jag ha pengarna tillbaka! Dessutom är min spanska anskrämlig, medan min sydstatsdialekt trots allt är respektabel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar