Vårkänslor

Vi har klagat väldigt mycket på vädret på sistone, men när vi vaknade i morse var det till en strålande dag. Idel solsken och endast något enstaka moln mot den annars perfekt blå himlen. Äntligen! Många ärenden hade hunnit hopa sig på grund av vår brist på mobilitet de senaste dagarna, så det var bara att ge sig iväg på en gång. Första stoppet för dagen blev Wegman's! Vi har nu äntligen skaffat oss ett shoppers' club card och fick därmed en väska och rabatt. Att strosa omkring där som vilken sorglös hemmafru som helst är inte helt dumt (förresten är det Elin som skriver, inte Dan)! Man går där och tänker på alla halloweendekorationer man kunde ha köpt om man vore husägare, vilken dip man skulle bjuda på till kexen på fredag, om man hade haft den typen av socialt liv - det vill säga om man inte alltid vore gäst - och vilken tårta man skulle köpa till någon som fyllde år om det funnes någon sådan. Det bästa är att man går omkring och äter och dricker i affären. Kaffemuggen skvallrar väl om detta, men vi har dessutom sett en och annan halv muffin vid kassan.

Efter att så ha fått morgonmotion och frukostvaror, kunde vi sätta oss ned till en mysig och för en gångs skull god frukost. Inte så fin som på Café Central, förstås... Jag är så trött på vitt bröd! Vi köpte något som heter pumpernickel, men jag kan avslöja att det är en råglimpa med sirap! Ingen tysk pumpernickel, alltså. Och vad gör väl det?

Vidare sedan till biblioteket för att låna kurslitteratur (Emerson, Hawthorne, Brown) och guideböcker. Jag har nu med dessas hjälp kunnat kostatera att hotellet i Boston ligger ganska nära de två gator som man inte får gå på efter mörkrets infall, trots att jag bokade så nära det dyraste hotellet jag kunde (I recognize this tree - är det inte alltid den situationen vi är i?) och att Miami kommer att bli skoj, om vi lyckas ta oss dit från flygplatsen med kollektivtrafik, vill säga.

Cykelturen var så underbar i vårvärmen, men en sak är säker: man lever farligt som cyklist. Vi håller oss till samma regler som bilisterna, men detta uppskattas inte alltid av dessa. Dessutom löper vi ständigt risken att gå med på ett ofrivilligt chicken race med andra cyklister som simmar mot strömmen, the salmon bikers. Idag tutade en arg kvinna på oss bara för att vi fanns där. Vi gjorde ingenting fel över huvud taget, utan bara existerade. Jag vill så gärna skrika alla tillmälen jag kan komma på (och Dan har vid tillfälle hytt näven med ett paraply i handen åt bilister som inte bryr sig om att vi har grönt när vi ska gå över gatan), men jag lyckas behålla fattningen och komma ihåg hur många av dessa bilister som har vapen i bilen. Laddade sådana också.

Cyklade förbi en anti-war demonstration utanför försvarets värvningslokal downtown. Två personer demonstrerade, att jämföra med de sju som varje dag släpar sig till kvinnohälsan.

Vad nu? Ta reda på om vi ska gå på kaffekonserten på Kleinhans imorgon eller ej, samt läsa och laga mat. Good times.