Jag tar en liten paus i mitt seriösa skrivande, som just nu är så frustrerande eftersom jag tycks komma på mer än vad jag kan skriva ned så att varje dokument blir som ett lapptäcke av konstiga idéer, och skriver något här istället. Det får bli en liten sammanfattning av nyheterna, helt enkelt.
I gårdagens tidning kunde man läsa att en man åkte ambulans 313 gånger förra året här i staden. Det är nämligen så att ambulansen alltid kommer när man ringer och inte "screenar" samtalen. Detta betyder alltså att man kan ropa varg hur många gånger som helst. Vad skulle då denna man ha ambulansen till så många gånger? Jo, ibland ville han ha något att äta på sjukhuset, någon gång var det ett blåmärke eller liknande och någon annan gång en inbokad undersökning. Vi, som ju också är billösa, inser nu att vi absolut inte skulle ha cyklat till akuten i somras. Vi borde ha ringt 911! Denna man är förresten inte den enda som missbrukar systemet. En annan hade åkt 180 gånger och några andra är återkommande gäster i den tjutande bilen. Att få skjuts från hemmet till doktorn verkar vara den vanligaste anledningen att ringa ambulansen. Färdtjänst, någon?
Eftersom vårt hus ligger i sjukhusdistriktet, hör vi ambulanserna hela dagarna. Våra amerikanska vänner säger att man slutar höra dem efter ett tag, så varje gång det kommer en ambulans, brandbil eller polisbil som susar förbi, tittar Dan och jag på varandra och säger: du hörde ingenting, va? Nej, inte jag heller. Det känns hur som helst tryggt att veta att människorna som transporteras i dessa högljudda fordon inte nödvändigtvis ligger för döden, utan lika gärna kan vara någon som behöver skjuts till sjukhuset för att kolla upp sitt lillfinger. En intressant notis är att offer för skjutningar (några i helgen igen) nästan alltid tycks ordna egen transport till akuten. Teve stämmer alltid, alltså, för jag har aldrig sett en gangster på teve åka ambulans om det rör sig om skottskador.
Skolan är ett annat ämne som alltid är aktuellt, och särskilt nu med den nya filmen waiting for superman. Tydligen tror någon analytiker här i Amerika att ungarna i skolorna skulle prestera lika bra som de finska eleverna om man bara kunde sparka 6 procent av lärarna, de sämsta alltså. Om man dessutom kunde bli av med säkra anställningar och facket, skulle saken vara klar. Lite konstigt att man inte har tänkt på att finska lärare har säkra anställningar och är fackanslutna. Jag undrar, jag, hur troligt det är att lösningen är så enkel. I Buffalo (alltså i själva staden) går bara 25% av afro-amerikanska pojkar ut high school. Men visst, om vi sparkar lärarna kommer den siffran säkert att ändras över natt... Nog för att det finns fantastiskt usla lärare här i världen, men ekvationen är mer komplex än dessa analytiker vill låta påskina. Kanske vågar man inte ens tala om hemmet, föräldrar, kulturer och attityder i samma utsträckning här (förra veckan fick jag lära mig att forskare nu åter börjat tala om en kultur av fattigdom, något som gav upphov till skarp kritik på 90-talet, eftersom det skuldbelägger fattiga och så vidare).
Den där filmen är förresten mycket positiv till den sorts friskolor som finns i många delstater och där man får mycket friare händer att utforma utbildningen. Detta fick skolintendenten här att gå i taket efter filmvisningen, enligt tidningen. Så spännande. Sådan dramatik. Det tycks vara så toppstyrt här, över huvud taget. När jag beskrev hur jag jobbar i skolan, tyckte mina vänner, som alltså varit lärare, att det lät mycket annorlunda. Jag behandlas som en kunnig person som klarar av att tolka mål och sedan själv utforma min undervisning utifrån dessa ramar, medan skolan här ofta verkar vara mer detaljstyrd. Teach to the test är såklart också ett fenomen som vi i stort ännu slipper och som ju skulle ta död på ens inspiration på en vecka, för att inte tala om elevernas. Men vad kan man göra om dåliga resultat på statliga prov innebär att man får sparken eller skolan läggs ned? Dan och jag hoppas att vi ska få gå och besöka en skola i staden, helst en public school, för det är mer intressant. Jag har varit på en charter school och det var inte så imponerande alls, men då var å andra sidan inga elever där, så man fick bara se lokalerna och lite hur de jobbar. Det fanns inga metalldetektorer på friskolan, men man hoppas ju lite att man ska få se den andra änden av spektrat.
En annan intressant nyhet är förstås valen som äger rum nästa vecka. Då får vi till exempel veta om Kalifornien ska legalisera gräs (vill inte skriva namnet på det, eftersom jag är helt paranoid när det gäller Internet och nyss har läst Foucault och därför är ännu mer paranoid), vilket är en fråga som har drivits för att staten ska kunna få in pengar på skatt (den är helt pank) istället för att pengarna ska gå till en svart marknad som drivs av våld. Argumenten är många från båda håll och jag har följt det hela med spänning. Mot är förstås att det är farligt och skadligt och att en större social acceptans och större tillgänglighet kan ge ökat bruk. Jag vill lägga till att med tanke på den utbredda kultur som inte ens reagerar för att människor kör när de har druckit, bör detta kunna bli väldigt farligt på vägarna, men å andra sidan bryr sig väl inte människor om det nu heller. För är att polisen inte har resurser nog att lägga på detta och att dessa brott tar resurser från andra utredningar. Ni som har sett the wire kan ju fundera på Hamsterdam där. Det som förvånade mig så mycket i de artiklar som jag har läst, är att bruket i USA är så mycket större än i Holland, där det ju är lagligt. Ett annat argument mot, och ett synnerligen intressant sådant, är att det blir så rörigt med olika lagar i olika delstater. Det ÄR rörigt.
För första gången på ett decennium ska hbt-frågor inte röstas om. Kan ni tänka er att man alltså under ett decennium har haft någon sådan fråga varje gång - i någon delstat? Att det ska vara så känsligt, att det ska vara en så stor sak, hur människor väljer att leva sina liv. Abort ska upp på tapeten i en delstat. Igen. For the umpteenth time... Konstigt att de som hävdar att de gillar small government lägger sig i människors liv mest av alla. Det är en sak som jag diskuterade med en skoförsäljare i Miami (inte den som hånade mina skor, utan en som annan).
Okej. Det var dagens rapport från det underliga landet i väster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar