Game Day

Any given Sunday är såklart Game Day för människor här, men för oss var detta första gången. Så var det i alla fall dags för den, för Dan, mycket efterlängtade dagen. Hur efterlängtad den var kan man kanske diskutera, med tanke på att det är en sport vars regler verkar konstiga och vars action är i det närmaste frånvarande. Det vi ville åt var snarare hela upplevelsen: full on game day med tailgating och annat kul.

Hur väljer man kläder för utematch när man inte har så mycket kläder? Bonnies Barneysjacka i all ära, men med kanske tio plus i morse var det långt ifrån tillräckligt. Lager på lager, alltså. Grannen skickade ett sms på morgonen för att se till att vi hade med oss våra regnjackor. Funny, funny guy, tänkte jag, som ju såklart inte packat ned något sådant i USA-packningen. Man packar väl fina kläder, sådant man använder ofta, och tänker att det ordnar sig ändå? Tack vare våra turer till fallen, har vi regnponchos som det står Maid of det Mist på. Pinsamt, men nöden har ingen lag. Dan såg för övrigt ut som ett engelskt fotbollsfan, men det gör ju inget. Den stilen har fler förtjänster än den vi såg idag...

Trafiken mot arenan var helt sanslös. Vi stod nästan stilla i en halvtimme på motorvägen! När vi väl kom fram var det dock alls inte så illa: rader av bilar på de olika parkeringsplatserna, ofta människors gräsmattor, och grillar, grillar, grillar. Grannen och tjejen hade fixat kycklingkorv (riktig korv, alltså, som är rå när man köper den), öl (massor) och vodka. För damerna var det alltså frukost på korv och bloody mary och för herrarna Bud och korv. Allting ätes ur baget på bilarna, eller om man har en truck, från flaket. Vår grill stod helt enkelt på flaket. Mycket spännande! Man går runt och pratar med varandra innan och det hela kändes väldigt mycket som Hultsfred, tyckte vi. Skillnaden är att istället för ett pärlband av utomordentligt bra konserter får man en usel match i regnet...

När vi kom in till stadion hade det hela redan börjat, och självklart låg Bills redan under med 7 poäng. Stämningen var ännu hög, eftersom människorna laddat upp ordentligt och fortfarande levde på hoppet. Vem vet - Bills KAN ju överraska! Jag blev mycket glad när jag såg inte mindre än två andra Maid of the Mist-ponchos, och dessutom fick komplimanger för min av ett Niagara Falls-fan. Vid halvlek var det lite mindre optimistiskt bland publiken, men än fanns det öl att köpa. Tydligen slutar det numera att sälja efter pausen, då man inte uppmuntras att köra och dricka. Man tänker sig nog att den där timman gör stor skillnad. Det stora problemet för herrarna är toalettsituationen. Dan fick helt enkelt strunta i det där med öl under matchen, då han inte kunde stå ut med tanken på att missa denna once-in-a-lifetime-upplevelse genom att stå i den mycket långa toakön. För damer är det inga problem attgå på toaletten, kan jag meddela, då det råder viss brist på damer på arenan! Efter den där pausen märkte man att många slutade bry sig. Något försök till slagsmål ägde rum mellan jetsfans och billsfans, men alls inget som liknar sådant vi ser i Europa. Istället verkar det som om människor helt enkelt sticker när ölet slutat rinna ut kranarna och det ändå går åt skogen för laget (igen). De börjar fråga sig själva vad de gör därute i ösregnet en söndag, när de lika gärna skulle kunna sitta i baren någonstans. Sagt och gjort - vi stack. Matchen, såg vi senare, slutade 14 - 38 för Bills del, så Jets vann rätt rejält. Förklaringen till detta är måhända att det är det åttonde laget i listan i NFL på lag som gör stora pengar, men de ligger endast på 28:e plats när det gäller att spendera pengar på spelarlöner.

Denna förlust bekom oss emellertid inte det minsta, då vi redan susat iväg mot East Aurora, en liten stad som är känd för the Roycroft art and crafts movement. Tydligen hade C, en i gänget, bestämt att vi svenskar måste äta wings. Han har ju faktiskt rätt, tänkte vi - hur kan vi ha varit i Buffalo i tre månader utan att ha ätit Buffalo wings? Baren i byn var helt fantastisk och full av fans som hängde efter matchen. Det var också det ställe som haft bäst musik såhär långt: Smashing Pumpkins, Blur, Placebo. Det blev en festmåltid på wings, beef on weck (också en lokal specialitet) och friterad ost. Sammantaget tyckte jag att maten var god, om än väldigt geggig. Bestick får man självklart inte. Köttsmörgåsen var däremot lite för mäktig, tycker jag, då jag helst ser att en smörgås har mer bröd än kött. Dan håller med mig om det, men han får ändå äta upp det jag lämnat, eftersom förväntningen alltid är att han ska äta mycket och framför allt mycket kött eftersom han är man.

Allt som allt var det en mycket intressant dag och något som vi aldrig vill göra om. Upplevelsen var fenomenal, men matchen var verkligen inte bra. Laget suger, helt enkelt. Och alla vet om det.

Några notiser, såhär på slutet: vad jag förstår måste man inte ha bilbälte i baksätet i New York. Jag har det ändå, men det är en intressant iakttagelse. En annan spännande egenhet är att det finns en lag om öppna flaskor och burkar, som innebär att passagerare inte får dricka i bilen. Tänk om vi hade en sådan lag i Sverige? Vad skulle hända med raggarkulturen i Arvidsjaur då?

En absolut sista notis: Sylvester, som tydligen inte är Sylvester, utan Smiley, men som ändå för mig alltid kommer att heta Sylvester, bajsar i busken utanför vårt fönster. Jag har aldrig sett honom, men några i sällskapet har kommit på honom förut. Hejdå, öppet fönster. Hej heltäckande gardiner! Just another day in the hood, guys!