Dan och Elin v. the stove

Ännu en dag av äventyr har passerat. Det som skulle vara en mycket lugn sick day blev en sjuk dag, helt enkelt. Efter att ha sagt adjö till mamma och pappa, gick vi hem för att vila ut oss lite. Dans förkylning blir inte bättre, vilket kanske kan bero på det tempo vi har hållit de senaste dagarna. Vi skulle bara läsa, titta på 30 rock, lämna tillbaka och hämta saker på det lokala biblioteket och laga mat. Egentligen gick allting bra till dess att vi försökte laga mat. Jag svär - den där ugnen är ute efter mig.

Efter att ha funderat länge och väl på hur det där med en gasdriven ugn fungerar och på Sylvia Plaths tragiska slut, kom jag fram till att det nog inte är så farligt att faktiskt använda ugnen, såvida man inte har luckan öppen och tejpar igen alla springor vid fönster och dörrar. Vi som har en centimeterhög öppning under dörren till lägenheten, samt fria passager för myror och tusenfotningar, kan alltså inte egentligen löpa någon större risk att möta vårt slut i en ugnstragedi. Sagt och gjort: gratispizzan från matvaruaffären (en present för att jag har ett studentleg) skulle få äran att bli den första måltid att tillagas i ugnen här. Jag såg framför mig rader av blåbärspajer, persikopajer, kanelbullar och surdegsbröd medan Dan gick för att starta ungen. Ve och fasa! Det luktar alltid vämjeligt när man lagar mat på gasspisen, eftersom lukten av mat blandas med doften av skräck (eller i alla fall en doft som inger en känsla av skräck) så att mat och dödsångest på något obehagligt vis börjar höra ihop. Denna gång var det dock snäppet värre. Det dröjde inte länge förrän alla brandvarnare gick igång. Då måste man stå och hoppa med en kökshandduk och öppna alla fönster (ett intrikat förfarande som kräver uthållighet och, framför allt, mod). När Dan öppnade ugnsluckan för att se hur det såg ut, såg jag eldslågorna därnere i ugnen. Någonting är inte som det ska. Jag tror att någon plåtbotten är trasig, faktiskt. Eldslågan i sig är nog normal, men jag tror inte att man ska se den riktigt så väl. Sedan tror vi att ugnen är så skitig och full av matrester, att det börjar ryka och lukta bränt direkt. En halvtinad pizza rätt ner i soporna, med andra ord. Ugnen från helvetet 1, Dan oh Elin 0. Det tog en bra stund innan jag vågade närma mig den ondsinta spisen igen, men till slut lyckades jag steka ägg och koka haricot verts och morötter. En strapats, faktiskt.

Så i-land eller u-land? To each his own, men jag vill i alla fall aldrig mer ha en gasspis.

Tröstar mig med otillagade kanelbullar i form av Ben och Jerrys kanelbulleglass.