Brunch

Hemlängtan är egentligen fullständigt idiotiskt och meningslöst när man har över tre månader kvar av sin vistelse. Dock finns det några saker som jag verkligen saknar och som jag deppar lite över när jag tänker på det. Jag skulle så gärna vilja baka en äppelpaj med kanel, muskot och citronskal. Jag skulle också gärna sätta lite degar och göra kanelbullar och surdegsbröd. Inte heller vore det fel med en pestopaj eller en lasagne. Om vi nu ska vara gnälliga här, skulle jag inte heller ha något emot att kunna steka saker i en panna som är stor nog... Den gamla avlagda wokpannan som vi har fått rostar varje gång man stoppar något i den. Det går på en sekund.

Förresten, jag saknar också ett kylskåp som håller nog kallt och som inte genererar en vårflod av vatten på golvet varje gång man öppnar dörren... Det är nog mer effektivt än en kylskåpsgris att ha en sådan kyl som vi har nu, dock, för en skåpätare som jag drar sig allt lite för att gå dit.

Stackars bortskämda skitunge, eller hur?

Nu till mer intressanta saker:

Idag följde vi grannen och hans flickvän på brunch, som är ett mycket populärt mål i stan. De som inte är i kyrkan eller på fotbollsmatch, sitter i baren eller i restaurangen och äter brunch, oftast till livemusik. Stackars kyrkan, förresten - det måste vara svårt att hålla människorna fromma och lydiga när så mycket annat drar. Kanske är det därför kyrkan bjuder till grillfest på söndagsförmiddagen? Brunch betyder egentligen inte frukostlunch, har vi lärt oss, utan drinkar och shots. När klockan slår ett ska man tydligen dricka shots, men det slingrade jag mig ur den här gången. Jag tycker helt enkelt inte om shots... Särskilt inte till frukost. Behöver jag berätta att Dan och jag gick och la oss klockan 22 igår, efter att ha tittat på dvd och ätit hämtmat? Rock'n'roll!

För övrigt var lokaltidningen synnerligen intressant i dag. Det är dags för en vecka då läsning ska uppmärksammas på ett college här i stan. Förbjudna böcker. Syftet är att hylla vår rätt att läsa vad vi vill. Tydligen brukar föräldrar klaga på böcker som läses i skolan och kräva att de förbjuds av olika skäl. Harry P är visst inte så populär bland pånyttfödda, som ogillar att häxor och trollkarlar finns på schemat. Räddaren i nöden är tydligen fortfarande en kontroversiell bok. Om någon före detta elev läser detta, hoppas jag att ni inser hur coola vi var som läste den - hur vågat! Den dagen föräldrar lägger sig i mina läslistor går jag i landsflykt - dock inte hit...

En liten notis till... Halloween räcker ju inte för att affärerna ska gå bra under hösten, så Oktoberfest är det senaste påfundet. Gott så, det är bara det att det kan bli lite klurigt med tyskan. Följande annons fanns att läsa i tidningen i veckan: "Oktoberfest BEIRS!" Jawohl!