Väl medveten om det faktum att jag som cyklist nog inte kan kallas för biker, valde jag denna rubrik till dagens inlägg för att understryka det som karakteriserat dagen: cyklandet. Vi gav oss av vid 9 i morse och var hemma vid 14, kanske ännu senare. Diane, Bob, Carol och Carol kom och hämtade oss och vi lastade cyklarna på bilen. Turen för dagen var the lakefront, så vi cyklade genom ödelagda industriområden, samt några som ännu är i bruk, och fick känna doften av cheerios på riktigt. Hela downtown kan lukta cereal ibland, och the grain elevators, som gjorde staden rik när den var grynens mellanlandning mellan väst och öst, står kvar som vittnen från fornstora dagar, då Buffalo verkligen gjorde skäl för sitt namn som Queen City.
Ovan ser ni bilder på gamla industrier, på en grain elevator mitt emot en nature preserve som vi vandrade i, eftersom jag ville se den berömda fågeln, blue heron, som ska finnas överallt här. Vi såg måsar och något som kan ha varit en utter. Vi cyklade ned till restaurangen där vi åt i fredags och sedan vidare längsmed små stränder och pirer. De har försökt att göra vägen mer cykelvänlig och vacker, men det är långt ifrån klart ännu, vilket vi fick erfara när vi tvingades vända tillbaka för att ta oss tillbaka in mot staden. Själva hamnen i stan är vacker, men för att ta sig dit måste man cykla genom ett dåligt kvarter. Jag tänker inte gå in på detaljer här, men det räcker att säga att det knappast är medelklassen som bor där och att det därför anses som farligt. Inte heller tänker jag motsätta mig denna föreställning, då jag ser polisbilar köra dit hela tiden från mitt fönster. I believe it. Och igår natt blev någon rånad av en man med pistol på gatan här intill, den gata som jag beundrat och tyckt var så vacker och lugn. Å andra sidan var klockan 3 på natten och då går man bara inte omkring ute om man är ordentlig.
Vi fick erbjudande om ytterligare guidning på Manhattan av ytterligare en son, och sedan fick vi veta vem vi ska bo hos i Vegas om vi åker dit, att vi ska cykla i Canada och prova viner, att vi ska... När jag cyklade kunde jag höra alla planer smidas bakom min rygg av de tre kvinnorna. Det är för härligt! Bland annat var det tal om en musikal, för Broadwayuppsättningar kommer hit på sommaren och ibland under året, och om hockey för Dan. Hoppas att det blir av bara!
Lunchen intog vi på marinan downtown och det blev fina, små ostburgare. När kvinnan frågade vad vi ville ha på, frågade jag vilka valmöjligheter vi hade. Jag svarade yes på allting utom hot relish, och hon himlade med ögonen och sa: everything?! Jag sa we're not Americans, och insåg lite senare att det enda vi i så fall skulle kunna vara är kanadensare i hennes ögon, vilket skulle vara en klen ursäkt för att göra en idiotbeställning. Å andra sidan var burgaren gudomlig, och varför skulle man INTE vilja ha ketchup, senap, majonnäs, lök, tomat och sallad på? Billigt var det också, så dit kommer Dan och jag att cykla igen. Faktum är att vi cyklade ända hem, genom ett inte så fint område, men ändå ganska tryggt. Pretty safe, var beskrivningen. Vi tog oss hem och räknar med att kunna göra om det.
Nu blir det till att packa inför NYC imorgon och kanske äta en korv. Jag hade hellre stannat här i veckan, på ett sätt, eftersom det är en händelserik vecka med mycket roligt. Å andra sidan hade jag ju trott att Buffalo skulle vara en riktigt håla och att NYC skulle vara min räddning. Det och Toronto. Så roligt att det inte blev som jag trodde. Dan och jag ska inte boka biljetter till MoMa och sådant online, även om det är det smartaste. Orkar inte be grannen om hjälp att skriva ut dem. Funkar det inte denna gång, ska vi ju ändå dit minst två gånger till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar