Shea's

Som ni ser började vi dagen med gårdagens efterrätt, vaniljcheesecake. En dag som börjar så bra måste väl fortsätta bra?

Eftersom vi hade en mängd böcker att återlämna, cyklade vi till biblioteket, där vi också hämtade hem ett gäng nya böcker, samt några filmer. Det börjar bli lite ruggigt nu, så man får försöka göra det så mysigt man kan. När vi ändå hade cyklat till det lokala biblioteket, kunde vi lika gärna gå till Spot, tänkte vi, så där tillbringade vi en god stund i våra böcker. Är helt fast i The Road just nu och kunde knappt bärga mig till dess att konserten var slut (se nedan) men så hamnade jag förstås i bloggen ändå efteråt. Man måste vara disciplinerad!

Ikväll var det äntligen dags att få se insidan av den fantastiska klenoden Shea's - en gammal och berömd teater i hjärtat av staden. Evenemanget var kanske inte det som vi helst av allt hade valt, men vi hade turen att få biljetter av en vän (gissa vilken!) och skulle därför få se the Air Force Band - Airmen of Note. Storbandsjazz, helt enkelt.

Bandet är fruktansvärt bra och vi kunde inte höra att det blev fel en endaste gång. Däremot kändes det väldigt långt ifrån den jazz som vi tänker på när vi hör jazz - det vill säga den galna jazzen i Kerouacs värld. Perfekt musik framförd av perfekta musiker i perfekta uniformer och musiken i fråga är jazz. En oxymoron? Jag gillar mina musiker lite luggslitna, bleka, smala och lite smått på dekis. Konst and whatnot. Kort sagt - det var alldeles strålande väl framfört, men jag sitter hellre på den dunkla jazzklubben i Charlottenburg en vinterkväll och lyssnar på det virrvarr av toner som framförs. Shea's är emellertid en fantastisk teater, vilket bandet också framförde gång på gång.

Som svensk är det jättesvårt att veta hur man ska bete sig när det gäller så viktiga frågor som militären, kriget och landet. Vi är ju inga amerikaner. Vi kanske inte kan förstå det där helt och fullt. Man gör det inte på samma sätt hemma, i vilket fall som helst. Det finns inte samma stolthet och samma ritualer. Fast vi fattar ju att man ska stå upp under nationalsången och så vidare - vi är ju inte dumma i huvudet.

Under kvällen uppmärksammades de 22 unga från staden som ska börja i försvaret under vintern och dessutom en ung man som dog. Alla veteraner som var där uppmärksammades också. Man applåderar åt deras mod, och även om man i grund och botten är emot krig (fast det är väl nästan alla) och krigen vi talar om (vilket säkert många också är).

Har vi bara roat oss idag, undrar ni kanske? Nej! Vi har städat för första gången på tre veckor. Mycket, mycket äckligt. Och vi har jobbat med våra projekt i några timmar också. Nu tror jag att vi behöver ta det lugnt några kvällar, för snart har vi ett lika fullspäckat schema som de boende på det där fina hemmet ute i förorten, de som bussas till alla möjliga aktiviteter. Det tär på en, det här!